Tillämpad duplicitetsteori — eller: helvetesjävlaskitbajs

Min far väljer att fira årsdag. Samtidigt som en svärkusin i Thailand blev…, nåväl. Vi lämnar det därhän.

Check och dubbelcheck.

Sorry för ett inlägg, nästan uteslutande personligt. Tiden läker inte alla sår. Tiden torkar inte alla tår.

Ibland får det bli påtår.

Få saker kan uttrycka känslor bättre än ljud, poesi och bild. Ibland tillsammans. Låten ”Verdamp lang her” (Förbaskad länge sen) är ett enkelt envägssamtal. En av signaturlåtarna av bandet BAP, vars vinylskivor i ordens rätta bemärkelse nöttes ut på min tonårsskivtallrik.

Förbaskad länge sen, att jag lärde mig just den här låten, som allra första, på gitarr.
Förbaskad länge sen, att jag för sista gången plockade fram min Stratocaster ur lådan för att jamma loss, till just den här låten. Av just den här anledningen.

Ett samtal mellan sångaren och hans bortgångne far.
Rebelliskt. Sorgefyllt. Djupt.

Varma tankar till dig som behöver dem. Varma tankar till en gravplats på årsdagen. Varma tankar till Thailand och Västergötland – och till snart ännu en gravplats.

En helt vanlig dag som denna.

Förbaskat länge sen, att jag tog nästan allt på allvar.
Förbaskat länge sen, att jag trodde på något alls
– och sedan chocken, när saker blev helt annorlunda,
konstigt, hur allting kan bli fel.
Inte resignerad, bara riktigt desillusionerad,
lite har jag börjat fatta nu.

Alla som springer efter dig, när allt går bra,
klappar på axeln och lyfter dig till skyarna,
kalla sig vänner utan att rodna,
och lämnar dig i stick, dagen efter.
Det är länge sen, att sånt överraskade mig
och länge sen att den snopenheten nästan förlamade mig.

Jag kommer ihåg hur jag bara drömde, av det
som jag inte visste hur jag skulle söka,
för upptagen med allt sökande för att kunna hitta,
och förresten, vad var det som skulle sökas?
Skallen fylld med Intet, bara de instinktiva tricksen,
det tar ett tag, att förstå det där.

Det var tiden, då misslyckanden inte fanns,
än värre, de fick ens inte finnas.
Söndersliten mellan John Steinbeck och Joseph Conrad,
fastklämd, bara relativt schack matt.
Det är några år sen, men minnet finns just här,
det verkar som om det bara var igår.

Förbaskat länge sen, förbaskat länge, förbaskat länge sen.
Förbaskat länge sen, förbaskat länge, förbaskat länge sen.

Du frågar mig, när jag senast målade en tavla,
om det verkligen räcker för mig med en enda låt idag,
om jag nu är där, dit jag så länge ville komma,
om inte färgen torkar ut, nu, när jag är borta.
Jag tror, jag vet, om du nu målar högljutt eller lågt,
det som räknas är att du målar.

Förbaskat länge sen, förbaskat länge, förbaskat länge sen.
Förbaskat länge sen, förbaskat länge, förbaskat länge sen.

Förbaskat länge sen, att jag var vid din grav.
Förbaskat länge sen, att jag pratade med dig,
och ännu längre sen att nån av oss nådde fram till den andre,
så länge, att jag inte längre minns.
Du trodde att någon skulle vänta på dig i himlen,
jag hoppas det, för din skull, sa jag då.

Förbaskat länge sen, förbaskat länge, förbaskat länge sen.
Förbaskat länge sen, förbaskat länge, förbaskat länge sen. 1)

Verdamp lang her, dat ich fast alles ähnz nohm.
Verdamp lang her, dat ich ahn jet jegläuv
un dann dä schock, wie’t anders op mich zokohm
merkwürdich, wo su manche Haas langläuf.
Nit resigniert, nur reichlich desillusioniert,
e bessje jet hann ich kapiert.
 
Wer alles, wenn dir’t klapp, hinger dir herrennt,
ding Schulder klopp, wer dich nit all hofiert,
sich ohne ruut ze weede ding Frönd nennt,
un dich daachs drop janz einfach ignoriert.
Et ess lang her, dat ich vüür sujet ratlos stund
un vüür Enttäuschung echt nit mieh kunnt.
 
Ich weiß noch, wie ich nur dovun jedräump hann
wovunn ich nit woos, wie ‘jet sööke sollt,
vüür lauter Söökerei et Finge jlatt versäump hann
un övverhaup, wat ich wo finge wollt.
Ne koop voll Nix, nur die paar instinktive Tricks
et duhrt lang, besste dich durchblickst.
 
Dat woor die Zick, wo ich noch nit ens Pech hat,
noch nit ens dat, ich hat se nit ens satt.
He wor John Steinbeck, do stund Joseph Conrad,
dozwesche ich – nur relativ schachmatt.
‘T ess paar Johr her, doch die Erinnerung fällt nit schwer
hück kütt mer vüür, als wenn et jestern wöör.
 
Verdamp lang her, verdamp lang – verdamp lang her.
Verdamp lang her, verdamp lang – verdamp lang her.
 
Frööchs mich, wann ich zoletz e Bild jemohlt hann,
ob mir e Leed tatsächlich jetz jenüsch,
ob ich jetz do been, wo ich hinjewollt hann,
ob mir ming Färv op die Tour nit verdrüsch.
Ich gläuv, ich weiß, ob de no laut mohls oder leis
‘t kütt drop ahn, dat do et deip.
 
Verdamp lang her, verdamp lang – verdamp lang her.
Verdamp lang her, verdamp lang – verdamp lang her.
 
Verdamp lang her, dat ich bei dir ahm Jraav woor.
Verdamp lang her, dat mir jesprochen hann,
un dat vumm eine och jet beim andre ahnkohm,
su lang, dat ich mich kaum erinnre kann.
Häss fess jeglauv, dat wer em Himmel op dich waat,
ich jönn et dir ‘hann ich jesaat.
 
Verdamp lang her, verdamp lang – verdamp lang her.
Verdamp lang her, verdamp lang – verdamp lang her.

Verdamp lang her, verdamp lang – verdamp lang her….

Facebook Comments

Referenser   [ + ]

1.

Verdamp lang her, dat ich fast alles ähnz nohm.
Verdamp lang her, dat ich ahn jet jegläuv
un dann dä schock, wie’t anders op mich zokohm
merkwürdich, wo su manche Haas langläuf.
Nit resigniert, nur reichlich desillusioniert,
e bessje jet hann ich kapiert.
 
Wer alles, wenn dir’t klapp, hinger dir herrennt,
ding Schulder klopp, wer dich nit all hofiert,
sich ohne ruut ze weede ding Frönd nennt,
un dich daachs drop janz einfach ignoriert.
Et ess lang her, dat ich vüür sujet ratlos stund
un vüür Enttäuschung echt nit mieh kunnt.
 
Ich weiß noch, wie ich nur dovun jedräump hann
wovunn ich nit woos, wie ‘jet sööke sollt,
vüür lauter Söökerei et Finge jlatt versäump hann
un övverhaup, wat ich wo finge wollt.
Ne koop voll Nix, nur die paar instinktive Tricks
et duhrt lang, besste dich durchblickst.
 
Dat woor die Zick, wo ich noch nit ens Pech hat,
noch nit ens dat, ich hat se nit ens satt.
He wor John Steinbeck, do stund Joseph Conrad,
dozwesche ich – nur relativ schachmatt.
‘T ess paar Johr her, doch die Erinnerung fällt nit schwer
hück kütt mer vüür, als wenn et jestern wöör.
 
Verdamp lang her, verdamp lang – verdamp lang her.
Verdamp lang her, verdamp lang – verdamp lang her.
 
Frööchs mich, wann ich zoletz e Bild jemohlt hann,
ob mir e Leed tatsächlich jetz jenüsch,
ob ich jetz do been, wo ich hinjewollt hann,
ob mir ming Färv op die Tour nit verdrüsch.
Ich gläuv, ich weiß, ob de no laut mohls oder leis
‘t kütt drop ahn, dat do et deip.
 
Verdamp lang her, verdamp lang – verdamp lang her.
Verdamp lang her, verdamp lang – verdamp lang her.
 
Verdamp lang her, dat ich bei dir ahm Jraav woor.
Verdamp lang her, dat mir jesprochen hann,
un dat vumm eine och jet beim andre ahnkohm,
su lang, dat ich mich kaum erinnre kann.
Häss fess jeglauv, dat wer em Himmel op dich waat,
ich jönn et dir ‘hann ich jesaat.
 
Verdamp lang her, verdamp lang – verdamp lang her.
Verdamp lang her, verdamp lang – verdamp lang her.

Verdamp lang her, verdamp lang – verdamp lang her….

Lämna en kommentar