”Sociala mediers” framtid

Som en av alla dessa obskyra konsulter som arbetar med konversationsmedier, får jag ganska så regelbundet frågan, vad ”det där med sociala medier” kommer innebära i framtiden: vilka trender är viktiga att vara uppmärksamma på, hur kommer området att se ut om några år?

Tyvärr är svaret långt ifrån enkelt — och oftast brukar det snarast bli kryptiskt än användbart. Något i stil med:

”vi lever i historiens kanske största sociologiska och psykologiska experiment”

och

”det finns ingen som vet vad sociala medier kommer att innebära för framtiden. Men att de kommer påverka och forma framtiden är nog de flesta forskare överens om”.

Dessa svar är långt ifrån tillfredsställande, trots att de egentligen är de enda korrekta svaren som kan ges för tillfället. Det är dessvärre alltförmånga okända faktorer med i beräkningen, för att verkligen kunna förutspå vilka mer djuptgående förändringar som konversationsmedier (både i deras nuvarande och framtida form) kommer medföra för samhället. Några framtidsvisioner finns i ett tidigare inlägg och några mer allmänna kvalificerade gissningar är tämligen oproblematiska:

1. En fortsatt utveckling från stationärt datorarbete till  helintegrerade digitala enheter

En utveckling har varit übertydlig de senaste åren: vi går allt mer från fasta, stationära datorer till mobila enheter. Dessa mobila enheter (oavsett om det är läsplattor, netbooks eller allt smartare mobiltelefoner) gör oss både rörligare i vårt arbete och medför digitala lager av information, långt utöver vad vi hade trott vara rimligt för 10 år sedan. Allt fler personer använder iPhones eller Android-lurar som rent tekniskt klarar mer (och har bätte prestanda) än vad våra hemdatorer klarade av för endast ett decienne sedan. Det innebär inte endast att de traditionella uppgifterna som datorerna hade flyttas från kontoret i vår byxficka, utan det medför också att en uppsjö med nya möjligheter och användningsområden uppstår.
Den utvecklingen kommer med största sannolikhet bara fortsätta och medföra att drömmen av helt konvergenta enheter för hantering av allt som rör livet kommer kunna bli verklighet. Talsyntes, ögonstyrning och även neurala styrningssytem gör framsteg och kommer utgöra en naturlig del av hur vi interagera med våra allt-i-allo-enheter.

2. Det digitala som en del av det analoga

Idag är det många som diskuterar den digitala klyftan. Med rätta, men kanske inte på rätt sätt: diskussionen utgår från en fundamental skillnad mellan den traditionellt ”analoga” världen, det s.k. verkliga livet, å ena sidan — och den digitala världen å den andra. Denna åtskillnad bygger på våra nuvarande erfarenhet som människor och samhällen och är allt annat än ologisk. Däremot måste det ifrågasättas om tudelningen är korrekt — och ännu mer, om den kommer att ha någon som helst bäring om några år.
Jag är en stark anhängare av teorin att sociala medier för allt fler är en integrerad del av livet. Varvid ”livet” just innebär ”livet”. Hela livet, utan tillägg av varken ”verklig”, ”analog” eller ”digital”. Nätet är lika mycket en del av det där ”livet” för många, som dagstidningen i pappersformat och morgonkaffet är det. Distinktionen mellan än det ena, än det andra blir i tilltagande grad meningslös för allt fler. Mina kontakter på Facebook, Twitter, FlickR, status.net eller var det nu må vara, dessa kontakter är precis lika verkliga eller overkliga som kontakterna i det ”verkliga” livet. 1)För övrigt en av anledningarna att jag gärna använder epitetet ”köttvärlden” för det där ”verkliga” livet.

3. En utradering av distinktionen mellan ”privat” och ”professionellt”

Båda aspekter ovan leder oss vidare till en tredje aspekt som blir alltmer synlig, inte alltid helt friktionsfritt: den för våra generationer väldigt invanda gränsdragningen mellan privat- och yrkeslivet börjar att suddas ut. Den utvecklingen kan vi se i många diskussioner, inte minst mellan den yngre och den äldre generationen i allmänhet och mellan digitala urinvånare och digitala invandrare i synnerhet.

Den ena gruppen (”de yngre”) anser att det är av yttersta vikt att en person inte endast är iklädd en roll — utan minst lika mycket en människa, med allt vad det innebär. Den andra gruppen däremot förväntar sig att t.ex. en makthavare alltid är en makthavare och inget annat. Diskussionerna kring @kommunchef och #kkgate t.ex. tror jag i mångt och mycket just ha handlat om den skillnaden i hur man ser på rollen som kommunchef.

Det svåra är, att dessa två ståndpunker inte är förenliga med varandra: bägge grupper har diametralt motsatta krav: det som den ena gruppen förväntar sig att få, förväntar sig den andra gruppen att definitivt inte (behöva) få och vice versa.

Visserligen, i och med att jag tillhör den ena gruppen, så är jag lite (?) jävig, men min bedömning är att den tydliga distinktionen mellan yrkes- och privatliv kommer fortsätta att minska i betydelse. Det kan här vara viktigt att påpeka att den åtskillnaden inte ligger i människans natur, kanske snarare tvärrtom: många familjenamn i både det germanska (Schuster, Meier, Schmitt) och anglo-amerikanska språkrummet (Smith, Cooper, Baker) vittnar om att vi människor i tidigare former av samhällen var ”integrerade” med våra yrken: Yrket var en del av personligheten som därför definierade personen. På gott och ont.

Inte förrän i samband med den industriella revolutionen, när arbetet krävde tillgång till maskiner som man inte längre kunde ha i hemmet (eller på gården), och som därför medförde att man behövde ”åka till jobbet”, inte förrän det anser flertalet forskare, att åtskillnaden mellan det professionella och det privata livet har vuxit fram.

I takt med att vi återigen blir mobilare i vår yrkesutövning och allt oftare kan utföra våra uppdrag och arbeten lite varstans, i samma takt blir den kulturella distinktionen mellan yrke och privatliv mer eller mindre utan syfte. Det är just den utvecklingen som många bedömer äga rum just nu — användningen av sociala medier som gränsöverskridare mellan den professionella rollen och den personliga personen som innehar denna, är i det hänseendet blott ett uttryck för en allt annat än obetydande samhällsförändring.

.
Jag inser att det kommer behöva skrivas en mängd fler punkter under rubriken Sociala mediers framtid. Det luktar som att det får bli en uppföljare till det här inlägget. Innan dess: hur ser du på utvecklingen? Tankar? Idéer? Synpunkter?
Kommentarerna är öppna…

Facebook Comments

Referenser   [ + ]

1. För övrigt en av anledningarna att jag gärna använder epitetet ”köttvärlden” för det där ”verkliga” livet.

10 tankar på “”Sociala mediers” framtid

  1. Pingback: Vad är OK att publicera på Twitter? - WordPress-konsult | Örebro
  2. Särskilt sammankopplingen mellan den digitala och verkliga världen samt att de båda kan ges liknande betydelse för individen är något att fundera mer på.

    Jag tror att ett hinder till att ”den äldre (okunniga?) generation” inte anammat de digitala möjligheterna handlar om något så enkelt som ”du kan inte lära gamla hundar sitta” och att det är medlemmar i den senare kategorin som styr över vilket synsätt på digital media som de lite till åren komna ska ha.

    Det är ett faktum att beslutsfattare inte är purunga och att de genom sitt förtroende hos sina underståtar har lättare att slå tekniken ifrån sig.

    • Jag tror bestämt att du har en viktig poäng, låt vara att jag skulle kanske formulera den annorlunda. Jag är övertygad att den bristande anamningen och förståelsen sitter långt djupare än att bara förstå det digitala.
      Samtidigt är oförståelsen tyvärr i mångt och mycket ömsesidig.
      Ett enkelt exempel är kanske reglerna kring relationer mellan vuxna och barn (under 15) på nätet. Syftet att skydda barnen är uppenbar och väldigt meningsfull. Regleringen innebär dock att t.ex många lärare undviker att bli FB-vänner med sina elever. Och det finns knappast någon elev som har någon som helst förståelse för det. Bland eleverna uppfattas det ofta snarast som att läraren ogillar eller rent av diskriminerar eleven, när läraren ignorerar vänskapsförfrågan…

  3. Jag är helt med dig gällande privat och personligt samt helintegrerade enheter.

    När det gäller deen digitala klyftan så tänker jag dock inte på den primärt som olika världar, utan olika sätt att dels ta till sig information och sedan att i steg två eventuellt välja att kommunicera och bryta sina argumentent kring sin slutsats av den informationen.

    I vår ”digitala-klyftan-linda” så är fokus att stimulera människor till att kunna ha samma faktabas för sin subjektiva syn. Eller författaren tidigare uttryckt det, det handlar inte om en digital eller analog klyfta utan just om ATT det är en klyfta.

    • Har en lite annan världsbild måhända 😉 Om jag tar den digitala klyftan, så handlar det väl inte alls bara om tillgången till samhällsinformation och samhällstjänster?

      ”Digital klyfta är ett begrepp för att beskriva avståndet mellan dem som nyttjar och tar till sig ny teknik och dem som inte har tillgång till eller kunnande att nyttja ny digital teknik. Framförallt handlar det om tillgång till internet, men även om till exempel digital-TV, mobiltelefoner och datorspel.”

      Hypotetiskt:
      En arbetslös ensamstående mamma med 3 tonårsbarn i Vingåkersskogarna, utan möjlighet att få internet rent tekniskt till rimlig kostnad och om det var rimligt, skulle hon ändå inte ha råd att köpa alltför dyr utrustning, kanske EN enklare dator att dela på för fyra personer i hushållet.

      Vad består den digitala klyftan av i det fallet om vi bortser från tillgången till samhällsinformation och e-samhällstjänster?

      Rätt mycket skulle jag vilja säga. Och det handlar inte om att ta till sig information och bryta den med andra. Det handlar mer om att överhuvudtaget ha tillgång till internet och sen ha kunskap att ta del av det hushållet intresserar sig av. Allt det som vi som har tillgång och befinner oss på rätt sida om den digitala klyftan redan har. Denne arbetslöse kvinna skulle lättare kunna hitta och söka jobb. Hennes barn som faktiskt har kunskapen då de får sin beskärda del av det digitala i skolan, får inga praktiska möjligheter att på sin fritid, göra eller ta del av det, den digitala världen erbjuder: spel, hobbies, stöd i skolarbete och inte minst sociala medier. Listan kan göras lång och den här familjen som definitivt inte har analoga värderingar, är ändå på fel sida om klyftan.

      För mig är det ett större problem att inte få vara med i den digitala delen av samhället, än tillgången till e-samhällstjänster och e-samhällsinformation. Och för den här familjen handlar det inte om att:
      – att kommunicera och bryta sina argumentent kring sin slutsats
      – att kunna ha samma faktabas för sin subjektiva syn

      Utan det handlar om den enkla vardagens små saker för att vara med i samhället överhuvudtaget. Livet är många gånger trivialare än så t.ex. att kunna köpa en billig begagnad cykel på Blocket eller skicka mail till mamma som bor i ett annat land.

      Och tro mig, dessa familjer finns…och de är fler än vi tror ;(

  4. Det svåra med prognoser om framtiden är, som vi alla vet, den oerhörda hastighet som saker förändras med idag. På mindre än tio år har vi lärt oss googla, skajpa, twittra och facebooka. Vad som gäller om ytterligare tio år är mycket svårt att sia om.

    Den tekniska utvecklingen har då kanske fört oss in i nya möjligheter och utmaningar som vi knappt förstår idag.

    Fast jag tror att grundstenar i oss fortfarande kommer att vara längtan efter kärlek, att beröra och bli berörd, att känna hopp, att kämpa mot missmod och ängslan, ibland ångest, att vilja få vara trygg i sitt liv.

    Den teknik och de digitala tjänster och funktioner vi om tio eller tjugo år omger oss med kommer alltid att ställas i clinch mot dessa grundstenar.

  5. Pingback: Noterat 11/4-11

Lämna en kommentar