Härmed upplöser jag Sverigedemokraterna

Den av Sverigedemokraterna kapade sajten av ungdomsförbundet.Den av Sverigedemokraterna kapade sajten av ungdomsförbundet.

Sverigedemokraterna, partiet med bevisligen nynazistiska åsikter, anser att deras ungdomsförbund SDU är för nationalistiskt (där har de i och för sig en poäng, deras första poäng någonsin) och att ungdomsförbundets demokratiska val därför är fel. Med anledning av detta bryter de med sitt ungdomsförbund och startar istället ett nytt förbund med identiskt namn – samtidigt som de kapar det juridiskt fristående ungdomsförbundets webbplats. Allt det där är kreativa lösningar, och jag kan inte göra annat än att hålla med: såhär borde vi kunna göra.

Eftersom vi uppenbarligen kan göra så, så gör jag också så. Till vänster Sverigedemokraternas beslut, till höger mitt. (Du som läser på en mobil behöver troligen lägga den i landskapsläge för att kunna läsa all text).

Sverigedemokraternas partistyrelse fattade idag följande två beslut.

  • 1. Att formellt bryta med det förbund som i dag går under namnet Sverigedemokratisk Ungdom (SDU).
  • 2. Att VU ska starta upp en ny ungdomsverksamhet kallad Sverigedemokratisk Ungdom (SDU) inom ramen för partiet.
Sverige fattade idag följande två beslut.

Beslutet fattades mot bakgrund av SDU-kongressens val av ny förbundsledning. Beslutet fattades mot bakgrund av SD-partiledningens val att inte acceptera demokratin.
Valet tolkas som en tydlig signal att SDU vill fortsätta den konfliktlinje som präglat relationerna mellan partiet och förbundet de senaste åren. Ställda inför premissen om ytterligare ett konfliktfyllt verksamhetsår har partistyrelsen istället beslutat att de bägge organisationerna nu ska gå skilda vägar. Valet tolkas som en tydlig signal att SD vill fortsätta den konfliktlinje som präglat relationerna mellan Sverige och partiet de senaste åren. Ställd inför premissen om ytterligare ett konfliktfyllt verksamhetsår har Sverige istället beslutat att de bägge organisationerna nu ska gå skilda vägar.
Konflikten mellan Sverigedemokraterna och ledningen för Sverigedemokratisk Ungdom grundar sig i ideologiska skiljaktigheter. Sverigedemokraternas medlemmar har valt att enas kring begreppen öppen svenskhet, socialkonservatism och demokrati. Ungdomsförbundet har i det längsta undvikit att ställa sig bakom detta. Konflikten mellan Sverige och ledningen för Sverigedemokraterna grundar sig i ideologiska skiljaktigheter. Sveriges medlemmar har valt att enas kring begreppen människors lika värde, anständighet och demokrati. Sverigedemokraterna har i det längsta undvikit att ställa sig bakom detta.
Partiet kommer under hösten att bygga en ny, stabil och konstruktiv ungdomsrörelse.

Denna ska syfta till att förbereda unga människor för att bli framtida sverigedemokratiska politiker, driva intern opinion i ungdomspolitiska frågor och att vända Sverigedemokraternas sjunkande väljarstöd i den yngsta väljargruppen.

Sverige kommer under all överskådlig framtid att bygga nya, stabila och konstruktiva partier. Dessa ska syfta till att förbereda unga människor för att bli framtida demokratiska politiker, driva intern opinion i alla politiska frågor och att vända rasisternas ökande väljarstöd i alla väljargrupper.

Det enda som återstå nu är att se till att min text ovan ersätter den befintliga webbplatsen av Sverigedemokraterna. Om de mot förmodan skulle vägra ersätta sin webbplats med texten av mitt beslut, så bevisar de bara än en gång att de inte följer beslut som fattats i demokratisk ordning och därmed är ett hot mot demokratin.

Tack och hejdå, SD.

Gränskontrollerna i Tyskland

DN skriver att ”Tyskland stänger gränserna” och sätter militären i beredskap. ”Tyskland lämnar Schengen” häver SvD ur sig. Vissa uppgifter förefaller – diplomatiskt uttryckt – mindre väl rechercherade. Därför lite mer balanserad information, efter lektyr av pressmeddelanden, tidningsartiklar och några samtal med vänner som bor i Bayern, den delstaten som för tillfället tar emot i princip alla flyktningar som anländer via Ungern och Österrike.

”Tyskland bryter Schengenavtalet”

— Nej. Tyskland använder sig av en klausul som finns i Schengenavtalet och som ger länderna möjlighet att tillfälligt införa gränskontroller. ”Om allvarliga hot föreligger mot medlemsstaters allmänna ordning eller inre säkerhet, bör dessa stater också ha möjlighet att tillfälligt återinföra gränskontroll vid sina inre gränser.” (EG/562/2006.16).

Det har gjorts ett antal gånger tidigare, till exempel i samband med G7-möten. Om det är bra eller dåligt är en berättigad fråga, men det innebär på inget sätt att Tyskland skulle ”bryta Schengenavtalet”. – Om det är bra eller dåligt att Tyskland inte bryter Schengenavtalet är i och för sig ännu en annan fråga.

”Tyskland har satt 4.000 soldater i beredskap”

— Det stämmer iofs, men anledningen är inte militär utan uteslutande humanitär. Soldaterna ska bl.a. bygga tält och hjälpa med andra humanitära uppgifter. Det finns även en del militärförläggningar där såväl soldater som flyktingar är förlagda inom samma anläggning. Återigen, det är inte fråga om ”militär” beredskap utan om humanitär sådan.

Voffor gör de på detta viset?

Exakt varför Tyskland nu inför gränskontroller råder det delade meningar om. Det tycks finnas tre olika alternativ: ett negativt, ett mer eller mindre negativt och ett positivt:

  1. Vissa politiker inom det borgerliga blocket, främst partiet CSU som är delstaten Bayerns systerparti till Angela Merkels kristdemokraterna, har uttryckt mycket kritik mot de öppna gränserna. Det kan vara så att dessa mer hårdföra falanger fick överhand i samtalen inom regeringen och att Tyskland i praktiken vill göra en tvärvändning i de senaste dagarnas politiska inriktning.
  2. Andra alternativet är inte helt lika dystopiskt – men nog inte något som vi som tror på människors lika värde skulle hurra över: Det kan vara så att gränskontrollerna införs för att redan vid gränsen göra snabba bedömningar och ”sålla bort” personer som anses uppenbart sakna asylskäl. Personligen ställer jag mig ytterst frågande till att en rättsäker asylprocess (som bl.a. omfattar en del ordentliga utredningar) ska ersättas av skönsmässiga tio sekunders långa bedömingar/gissningar av gränspolis…
  3. Ett tredje alternativ som nämndes av en gammal studiekamrat som själv är på plats i ett av mottagningstälten vid centralstationen i München: att det kanske verkligen endast är fråga om ett tillfälligt stopp, för att säkerställa ”logistiken”. Staden München (med 1,3 miljoner invånare) sägs ha tagit emot närmare 200.000 flyktingar sedan månadsskiftet. Situationen är enligt samma studiekamrat ”ansträngd”: det finns helt enkelt inte längre plats i idrottshallar, skolor etc. Det _kan _vara så att Tyskland vill skaffa sig lite andningsrum för att helt enkelt se till att fördelningen av de hittills anlända personer inom förbundsrepubliken (och övriga Europa) kan genomföras – för att därigenom frigöra den nu ”uppbundna kapaciteten” som finns i München och för att återigen släppa in ”nästa grupp”.

Det är nu det händer. Det är nu som vi måste göra vår röst hörd. Det är nu som vi måste klargöra att asylrätten är en mänsklig rättighet – och att vi inte på något sätt accepterar att det tummas på och trixas med såna där banala saker som mänskliga rättigheter.

Arbetarrörelsens historia i Malmö

Jag befinner mig just nu i Malmö för årets upplaga av Vänsterdagarna. Den första inplanerade aktiviteten blev för min del en stadsrundvandring i arbetarrörelsens spår. Arbetarhistorikerna Roger Johansson (professor i historia vid Malmö Högskola) och Lars Berggren (professor i historia vid Lunds universitet) guidade oss genom arbetarrörelsens Malmö.

Vi började med en tur till Malmös hamn, där Lars Berggren inleder med lite historia kring Kockum-varvet och den allmänna industrihistorian i Malmö.

Lars Berggren mot bakgrund av gamla Kockum-varvet.Lars Berggren mot bakgrund av gamla Kockum-varvet.

 

Roger Johansson berättar om Almatheadådet.Roger Johansson berättar med glimten i ögat om Almatheadådet.

Efter hamnen fortsatte vi med buss till stadshuset för att besiktiga platsen där August Palm (även känd som Mäster Palm) höll ett berömt tal från ett päronträd den 29 januari 1882. August Palm är en av männen som grundlade demokratin i Sverige. Genom sin agitation gjorde han klart att det var med allmän rösträtt folket skulle få inflytande i samhället. Han var idealisten som vågade ta plats, stå upp mot överheten och ifrågasätta rådande ordning.

stadsvandring-13

Roger Johanssons berättar om att Almbacken, där August Palms tal ägde rum, tidigare troddes ligga på den här platsen – men att det numera är känt att talet hölls på det som idag är kommunalhusets innergård (eller snarare sopcontainer), på andra sidan byggnaden. Medan han berättar för oss, öppnas en dörr i kommunalhuset och kommunalrådet Carina Nilsson (s) kommer ut, till synes på väg hem. Hon stannar för att lyssna på berättelsen och bjuder sedan in hela bunten Vänsterpartister att titta på vad som idag är känt att vara den historiskt korrekta platsen för August Palms tal.

Efter stadshuset (och Almbacken) fortsatte färden vidare till Sveriges första Folkets Hus – eller åtminstone Sveriges första Folkets Hus som byggdes just för det ändamålet.

Lars Berggren berättar om Sveriges första Folkets Hus.Lars Berggren berättar om Sveriges första Folkets Hus.

Turen gick vidare till gravplatsen av Axel Danielsson och Elma Danielsson på St. Pauli mellersta kyrkogård. Axel Danielsson grundade bland annat tidningen Arbetet och var en av de mest framträdande personerna inom arbetarrörelsen under slutet av 1800-talet.

Gravsten av Axel och Elma DanielssonGravsten av Axel och Elma Danielsson

Slutligen besöktes gravplatsen av Henrik Menander, arbetardiktare, socialist, fackföreningsman och bl.a. författare av texten av Arbetets Söner och personen vars översättning av Internationalen sjungs än idag.

Henrik Menanders gravHenrik Menanders grav

En enormt givande och uppskattad rundvandring, med mycket information och glimten i ögat. Om resten av alla seminarier, föreläsningar och andra aktiviteter under Vänsterdagarna ens håller en bråkdel av samma kvalité, så kommer de bli enormt spännande och lärorika dagar framöver.

You are reading Vänsterdagarna 2015 Read more from this series of articles.

Vänsterdagarna 2015

Idag bär det av för mig ner till Malmö. Tillsammans med fyra andra kamrater har jag äran att representera Vänsterpartiet KatrineholmVänsterdagarna i Malmö, den största mötesplatsen för Vänsterpartister. Någonstans läste jag att det kommer vara den största vänsterkonferensen i Sverige på 30 år. Helt oavsett: det kommer vara en helg fullspäckad med seminarier, föreläsningar, konferenser, debatter, diskussioner, nätverkande och otaliga möten.

Jag hoppas kunna uppdatera bloggen några gånger under dagarna med bilder, intryck och funderingar.

Om årets upplaga ens blir en bråkdel så givande som de senaste Vänsterdagarna (år 2013), så kommer jag komma hem med en mängd nya idéer, intressanta politiska teorier att tänka igenom, en ännu starkare motivation att förändra och förbättra vårt samhälle och många, många trevliga minnen av möten med likasinnade.

Får jag smuggla flyktingar?

Foto: Rene DanaFoto: Rene Dana

Personer som engagerar sig för flyktingar i den största flyktingkrisen i mannaminnet har de senaste dagarna fört en del diskussioner om lagligheten i att åka ner till t.ex. Ungern, plocka upp flyktingar med bil och skjutsa dessa hela vägen till Sverige. Eftersom jag både är engagerad i frågan och även har läst juridik, när det begav sig, har jag fått flera dylika frågor. Efter lite bläddrande i lagboken och läsning av förarbeten var jag dock tvungen att inse min relativa okunskap i frågan. Jag har aldrig jobbat med migrationsrätt – och lite tolkningshjälp skulle nog vara av fördel.

Jag mejsalde ut tre olika tänkbara alternativ:

  1. att hjälpa en flykting från utlandet, hela vägen till Sverige.
  2. att hjälpa en flykting ”i etapper”, t.ex. att åka till Ungern, plocka upp en flykting i bilen, åka till strax innanför gränsen, be personen att själv korsa gränsen, plocka upp på andra sidan gränsen och fortsätta till strax innanför gränsen, be personen att själv korsa gränsen etc.
  3. att hjälpa en flykting som redan kommit till och vill söka asyl i Sverige att komma till den slutgiltiga destinationen.

Mattias Skarelius, advokat på Österskär Advokatbyrå, som var styrelsekollega när jag var aktiv i Juridiska Föreningen vid Stockholms Universitet, har lagt ner en hel del tid och energi för att besvara mina envisa frågor. **Ett stort tack till honom! **— Och bara som kuriosa: Mattias och jag, vi har haft enorma politiska diskussioner. Jag på den yttersta frihetliga vänsterkanten och han mer i det ”blåa laget”. Herregud, vilka hetska debatter! Men, det här, det där med att hjälpa människor i nöd. Det förenar. Det spelar ingen roll om vi är blåa, röda, gröna, gula, orangea, rosa, lila, rutiga eller streckrandiga just nu. Det finns en gemensam värdegrund att vara rädd om. Tillsammans.

Nåväl. Såhär skriver Mattias Skarelius:

1. Att hjälpa en flykting till Sverige

Jag har tittat lite på detta med straffbarheten. Det är något märkligt rättsläge, men jag tror jag har kokat ner det till en slutpunkt.

Grunden för regleringen är ju direktiv 2002/90/EG. Ett inte helt dumt direktiv i sig. Där slås fast i artikel 1a att medlemsstaterna ska införa regleringar om straffbarhet för ”den som avsiktligt hjälper en person som inte är medborgare i en medlemsstat att resa in i eller passera genom en medlemsstats territorium i strid mot denna stats lagstiftning om utlänningars inresa eller transitering,”

Artikel 2 gör detta straffritt (dock ej vid vinstsyfte) om medlemsstaterna väljer att införa en reglering som innebär straffrihet. Det har vi dock inte i Sverige. Istället är även altruistiska handlingar straffbara enligt lag (20 kap. 8 § Utlänningslagen).

Förarbetet i ämnet suger (för att tala klarspråk). Det är spretigt och intetsägande. Fegt helt enkelt (se prop 2003/04:35 (pdf) sid 33) och de matchar inte heller lagstiftnignen såsom den blev. Utlänningslagens prop tillkom långt efter försäkringsutskottets betänkande som menade att vinstfria handlingar ”automatiskt” blev straffria. Så blev det alltså inte.

Så var hamnar vi då? Jo, detta lämnades till praxis att bedöma. NJA 2009 s. 424 har gått igenom detta rätt tydligt.

HD säger där: Klart är att den som av ideella skäl hjälper en utlänning till den svenska nationsgränsen (utan att dessförinnan ha hjälpt denne att olovligen resa in i eller passera medlemsstat i Europeiska unionen eller Island, Norge eller Schweiz) för att denne skall söka asyl i Sverige inte kan straffas vare sig enligt 20 kap. 8 § (eftersom det inte skett någon inresa i Sverige) eller 9 § (eftersom det inte förelegat vinstsyfte).

Gott så. Men problemet med EU är ju (ja, eller ett av EU:s problem i alla fall) att det saknas inre gränskontroller. Alltså:

Vid ankomst till en yttre gräns är det möjligt för en utlänning att anmäla sin önskan att söka asyl. Den möjligheten finns inte vid en inre gräns, som ju är okontrollerad. En utlänning som via en inre gräns kommer till Sverige och vill söka asyl här måste således resa in i landet, och att av ideella skäl hjälpa en utlänning att göra detta omfattas av straffbestämmelsen i 20 kap. 8 § utlänningslagen.

HD konstaterar slutligt att det inte kan anses vara angeläget ur ett humanitärt perspektiv att hjälpa någon genom EU för att söka asyl i annat EU-land än det den flyende befinner sig. Detta bland annat med hänvisning till Dublinförordningen.

HD: ”Till följd av det anförda kan det i regel inte anses föreligga ett så starkt behov av att bistå en utlänning för att denne skall kunna komma in i Sverige via en inre gräns att det utgör grund för ett humanitärt undantag från det straffbara området i 20 kap. 8 §”

Ett justitieråd är skiljaktig gällande motiveringen men anser att den åtalade ska fällas då de sökande inte sökt asyl direkt vid ankomst till gränsen utan rest vidare till Stockholm. Justitierådet ställer krav på omedelbar ansökan för att ”smugglaren” ska frikännas.

Slutsats. Åker man till ett EU-land och hämtar en person och för den till Sverige så kan man alltså enligt praxis straffas i Sverige. Straffrihet råder alltså inte.

Dock skulle det möjligen gällande t.ex. Grekland (där Europadomstolen uttryckt att Dublinförordningen inte ska tillämpas pga de dåliga förhållandena för asylsökande) kunna vara ok om man släpper av dem i närmaste ”vettiga” land. Jag har svårt att se att det skulle gå att köra genom ytterligare 4-5 relevanta EU-länder till Sverige och undgå ansvar.

2. Att hjälpa i ”etapper”

Nästa fråga som har diskuterats flitigt de senaste dagarna är, hur det ser ut med att t.ex. plocka upp flyktingar i Ungern, skjutsa dessa till strax innan gränsen, be de att själva gå över gränsen, plocka upp de efter gränsen, fortsätta att köra till strax inann nästa gräns, be de att gå över gränsen, plocka upp de efter gränsen etc. Prop. 2003/04:35 ger tyvärr även här ett nekande svar: ”Att hjälpa någon att passera genom ett land innebär att någon transporterar en utlänning inom ett land utan att passera någon gräns. Det kan röra sig om hela sträckan mellan två gränser eller endast någon etapp. ” (s. 85).

Även den formen av transport är med andra ord straffbar.

3. Att hjälpa med tranport inom Sveriges gränser

Det enda scenariot som återstår är att ta upp en flykting som redan befinner sig i Sverige och som har som avsikt att stanna i Sverige. Ett exempel kan vara att plocka upp någon i Malmö och skjutsa hen till Stockholm. Här ser det lite ljusare ut: bestämmelserna förbjuder att hjälpa vid antingen inresa eller passage genom. När en person redan befinner sig i Sverige (oavsett om hen gör det lagligen eller olagligt), så är frågan om hjälp vid inresa redan från bordet. Kan det falla under att ”hjälpa […] passera genom Sverige”?

Troligen inte. Med betoning på ”troligen”. EU-direktivet, som den svenska lagstiftningen i dessa delar bygger på, använder istället formuleringen ”transitering”. Det ligger redan i ordets betydelse att transit avser såväl inresa, passage och utresa. Om det inte finns någon avsikt till utresa, så kan det inte vara fråga om transit – och att den som hjälper på det viset borde inte kunna straffas enligt Utlänningslagen.

Men till och med här är rättsläget inte helt säkert: Mattias Skarelius:

Skulle tro att det är en fråga om att transit inte översatts helt rätt. Men det är ett gungfly.

 

Så. Här har vi rättsläget. ”Ajabaja!”, ”Usch och fy!” samt ”Hmmm.”

Personligen kan jag nog varken rekommendera dig att sätta dig i bilen och hjälpa flyktingar till Sverige – eller att låta bli. Jag känner flera personer som högaktningsfullt bortser från rådande rättsläge och som sitter i bilen just medan jag knappar ner dessa rader. — De kom fram till att helt oavsett hur lagen ser ut, så vill de hjälpa till, så måste de hjälpa till. De upplever att deras moraliska skyldighet väger tyngre än några ”idiotiska” lagar, särskild när ingen människa kommer till skada. Tvärtom: människor räddas.

Den ena skulle säga att det är brottsligt.

Den andra skulle kalla det för civilkurage.

SD: det enda oppositionspartiet

oppositions_rasistpartiet

SD försöker framställa sig själva som enda oppositionsparti. Istället för att bemöta idiotin i påståendet, tänkte jag att det kan vara intressant att ta orden på allvar och titta lite på vad SD i så fall är i opposition mot. Det räcker att bläddra igenom de senaste dagarnas nyhetsflöde för att få en mer än tydlig bild:

Exempel 1:

Kulsprutor mot flyktingar

kulspruta

Miljontals människor hjälps åt för att underlätta för människor på flykt. Vissa gör inte det. Gunilla Schmidt från SD i Åstorp tycker istället att det nog vore bättre att organisera mottagning med hjälp av kulsprutor.

Tydlig opposition.

Exempel 2:

Skända barns anseende

Politikfakta

En våg av empati, sorg och och bestörtning har sköljt genom Europa efter bilder på den treårige Alan Kurdi blev publika. Bo Lindholm, SD-politiker från Sala, sprider istället lögner om att bilden är arrangerad i syfte att misskreditera och förminska händelsen.

Tydlig opposition, även här.

Exempel 3:

Uppmana att bränna asylboenden

mordbrand

Tysklands historia från 30-talet har nog inspirerat många SD-sympatisörer. Men även mörka händelser i nutiden ses som ett föredöme. Emedan vi andra tycker att det är en självklarthet att personer som söker asyl ska få sin sak prövad i den tryggheten som alla andra lever i, så uppmanar SD-medlemmar istället till att bränna ner flyktingförläggningar. Uppmaningar som andra gärna hörsammar.

Även här: tydlig opposition.

Exempel 4:

Det är ingen flyktingkatastrof, det är en invasion!

invasion

Gruppledaren för SD Lidingö, Joachim Hägg, jämför personer som håller i skyltar med ”Refugees Welcome” med välkomnandet av Hitler. I själva verket är flyktingar i hans värld terrorister, utsända av ISIS som invaderar Europa.

 

Ja. Vid lite eftertanke är jag nog faktiskt benägen att hålla med.

SD är det enda oppositionspartiet. SD står i direkt opposition:

  • mot medmänsklighet,
  • mot anständighet och
  • mot hela vårt demokratiska system.

Att hjälpa att hjälpa

Ett textmeddelande på morgonen. ”Kan du hjälpa till och köra en av bussarna?”

Kontexten var given. En ”Konvoj för medmänsklighet” (sluten Facebook-grupp) har bildats för att hjälpa människor på flykt. Syftet är att organisera en konvoj med bilar och bussar som kör ner till kontinenten och hjälper flyktingar en bit på vägen. Jag är i grunden en het kandidat: många som känner mig lite bättre vet att jag har ägnad mig åt mycket aktivism i mina dagar (lite ‘lamt’ dock enligt vissa: alltid utan våld och skadegörelse) – Dessutom har jag lämpligt körkort.

För några år sedan hade jag inte tvekat en enda sekund. Troligen hade jag varit längst framme i den där konvojen och slagit ett slag för medmänskligheten. – Är det olagligt? – So what? Anmäl mig då! Det finns saker man måste göra, även om det är farligt. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort…

Men inte idag. Idag tvekade jag inte bara, idag tackade jag nej. Förklarade inför mitt egna samvete att jag faktiskt är pappa och har en liten dotter hemma. Att jag har andra åtganden som också är viktiga. Att jag redan lovat att hjälpa på annat håll. Rationaliserade bort den där ovillkorliga önskan att hjälpa. Andra, ännu rationellare argument.

— Nej, tyvärr. Jag kan inte.

Ett lamt inlägg bara på Facebook:_ ”Jag är enormt stolt över mina vänner som just i detta sitter i bilen på väg ner till kontinenten för att hjälpa människor i nöd!_

Tack för att ni finns och visar hur det där konstiga ordet ”medmänsklighet” ser ut.”

En olustkänsla växte fram. Jag började känna mig gammal. Håller jag på att bli den där gubben som bara har starka åsikter? Den där typen som visserligen står för vad han säger — men som kniper, när det gäller? Gubbsoffpotatisen? Mikael Wiehe våldgästade huvudet. ”Och fastän våra röster ska mattas och förstummas, ska nya röster sjunga, ska nya röster sjunga…”

Men stopp där, ett tag.

Här ska inga röster mattas och förstummas. Inte sålänge jag har det minsta lilla att säga till om. Min kamp fortsätter. Min upprördhet får inte vika. Upprördheten behövs nämligen, som Stéphane Hessel sa, en av förgrundsfigurerna i Resistance, den franska motståndsrörelsen under Nazi-ockupationen. Fritt citerat:

Jag önskar varenda en av er att hitta ert egna motiv för att vara upprörd och att göra det till den viktigaste frågan i era liv. Att vara upprörd är nämligen en värdefull gåva. När du är upprörd över något, så som jag var upprörd över Nazismen, då blir du stridbar, du blir stark, du blir engagerad.

Nej! Må jag aldrig tappa engagemanget, drivkraften och upprördheten. Jag är människa – och det är mänskligheten som gör oss mänskliga. Men kanske gör jag mer nytta här idag, just där jag befinner mig. Jag kan hjälpa andra att hjälpa. Det är inte lika mycket ”förstasidestoff”, inte lika ”tufft”. Men det behövs minst lika mycket.

I Katrineholm och Vingåker har (precis som överallt i Sverige och Europa) hjälpsamheten de senaste dagarna varit nästintill gränslös. Hundratals säckar med kläder, blöjor, skor och hygienartiklar har samlats ihop av hjälpsamma medmänniskor. Ett otroligt stort personligt engagemang har visat sig. Hos ”vanliga” människor som gör allt de kan och därigenom blir så mycket mer än ”vanliga”. Nej, det är inte alls lika ”heroiskt” att samla, sortera, vika och packa kläder som det är att rädda människor från att drunkna. — Men det behövs lika mycket.

Hjältar i det fördolda.


I veckan ska jag ta den där vita Folkabussen med släp och frakta alla förnödenheter till Stockholm för vidaretransport.

Heroiskt? – Knappast.

Förstasidestoff? – Nix.

Tufft? – Inte det minsta.

Nödvändigt?

Definitivt.

Pausa partipolitiken?

Refugees Welcome

Det enorma stödet och den våg av medmänsklighet som just nu genomsyrar Sverige och Europa är imponerande. Människor slutar upp, människor engagerar sig, människor vill göra skillnad. Överallt finns det insamlingskampanjer och istället för att splittras av att dela rasistiskt propaganda så förenas människor i gemensamma ansträngningar.

De politiska studentförbunden med (nästan) alla politiska kulörer går ut tillsammans och uppmanar att Sverige måste göra mer för människor i nöd. Tiotusentals demonstrerade igår för en human flyktingpolitik och enligt en ny Sifo-undersökning har de senaste dagarna medfört att svenskarna är ännu mer positiva till flyktinginvandring än tidigare.

Det finns endast ett parti som klart och tydligt distanserar sig – och raljerar mot flyktingar genom att förlöjliga och smäda. Genom att hota. De demokratiska partierna däremot verkar vara rörande överens. Människor är i nöd – vi måste hjälpa.

Men är inte det ett problem?

Som ordförande för Vänsterpartiet i Katrineholm men även som privatperson har jag fått en hel del synpunkter de senaste dagarna. Bortsett från trollinlägg från SD-sympatisörer har det varit många positiva reaktioner – men även den ena eller andra frågan som inbjuder till eftertanke.

En del menar att vi inom vänstern skulle behöva markera tydligt gentemot de övriga partierna, främst Socialdemokraterna och Alliansen. Vi borde klargöra att det är den borgerliga (och socialdemokratiska) politiken som lett till ökade klyftor både i Sverige och globalt, att såväl Socialdemokraterna som de borgerliga partierna har varit pådrivande i militära interventioner som har destabiliserad en hel region, att det är socialdemokraterna och Alliansen som såväl i Sverige som i EU har skapat de regler kring migration som just nu hindrar människor från att på ett enkelt och säkert söka skydd. Helt enkelt: att situationen som många flyktingar flyr ifrån åtminstone delvis beror på dessa partier. (Som randnotis: att även Vänsterpartiet ställde sig bakom militära aktioner i Libyen som nog definitivt också bidrog till att destabilisera regionen är kanske en annan femma.)

Jag delar visserligen problembeskrivningen i stora drag. Jag anser, i likhet med de som framför synpunkterna, att de senaste årens (och årtiondens och århundradets) övertro på individualism och marknadskrafterna är medskyldiga till många av dagens tragedier. – På motståndarsidan finns det säkerligen många som på grundval av sina ideologiska övertygelser anser motsvarande sak om mig: att det i själva verket är min tro på kollektiva lösningar som egentligen ställt till med allt elände.

Jag är mer än gärna beredd att diskutera de ideologiska skillnaderna och jag förklarar gärna och ofta, varför jag är frihetlig socialist och övertygad om att vänsterpolitik i mitt tycke utan tvekan är den bästa politiken.

Men jag är alls inte säker på att det är läge för det just precis nu.

Just nu flyr människor för sina liv.

Just nu drunknar människor på flykt.

Just nu far miljontals barn illa.

Och just nu ser vi en enastående uppslutning kring idealen som förenar oss människor och gör oss mänskliga.

Just nu brinner det, och när det brinner, så åker brandkåren ut, helt oavsett vem det är som har orsakat branden. Om det brinner riktigt ordentligt, så är det nog bäst att alla tillgängliga brandkårer med kapacitet hjälps åt? — När branden väl är släckt, kan (och bör) vi diskutera om det är dumt ifall den ena brandkåren drivs i kommunal regi, den andra under vingarna av ett regionförbund, den tredje av staten och den fjärde, gud bevare, privat. När branden väl är släckt, kan vi diskutera, vem som startat elden.

Men så länge det brinner, så tycker jag att vi hjälps åt att släcka elden.

Med alla brandkårer. — Förutom de som vill släcka med bensin.

© 2018 Selig.se All Rights Reserved.