Och helgens hjältar är…

image

De senaste dagarnas (eller snarare nätternas) rasistiska och antirasistiska händelser i Katrineholm har än en gång satt vår lilla stad på de sociala mediernas karta. En kort upprepning: natten till lördag klottrades delar av staden ner med hakkors och rasistiska/nazistiska budskap. Enligt lokaltidningen var det både fråga om bostadsområden och trottoarer runt om i staden. Jag uppmärksammade det inträffade och många, många medmänniskor hörde av sig, både på Facebook, Twitter och direkt, med erbjudanden om hjälp, med erbjudanden om att skaffa färg för att täcka över de rasistiska orden, med erbjudanden om att stå och måla.

På kvällen var det sedan dags för ungdomar som hade samlats på Perrongen att kanalisera sin frustration till något mycket positivt och konstruktivt: ungdomarna tog fram hjärtan och affischer med kärleksfulla budskap för att övertäcka hatet med kärlek. Jag fick äran att få vara med och sätta upp dessa. Tack!

Nu, efter några timmar, kan det vara värt att summera så här långt:

1. Känslan som ungdomarna förmådde skapa är fascinerande. Inte endast fick de bort rasistiskt skit, de lyckades skapa en känsla av samhörighet och värme, inte endast bland gruppen som satte upp hjärtan och kunde uppleva att de gjorde skillnad (vilken stämning!) utan även bland personer med utländsk bakgrund som dagen innan kände sig väldigt ensamma, utsatta för det rasistiska hatet. Igår skrev jag något som citerats flitigt på Twitter: att den här aktionen inte är partipolitiskt, att det som hände är mycket större än så. Det håller jag fast vid. Det var inte partipolitiskt. Men politiskt var det i allra högsta graden. Praktiskt tillämpad politik, när den är som bäst.

2. Det fanns en positiv samverkan mellan bostadsbolaget och oss som bor i området. Bovärden hade närmast kontinuerlig kontakt med oss och uppdaterade oss med information om hur klottersaneringen skulle lösas. De var snabba också. Inom 24 timmar från att klottret anmäldes, så stod personal från en saneringsfirma och skrubbade bort hakkors. Som kuriosa, som kanske är svår för mig att ”erkänna” som Vänsterpartist: i området finns två hyresvärdar: Ett tämligen nybildat privat bolag och kommunens egna fastighetsbolag. Det privata bolagets bovärd ringde fram och tillbaka, dök upp en halvtimme efter att klottret rapporterades. Ägaren kom förbi efter någon timme för att prata med de boende. Bolaget ringde i morse, när de hade läst om lovebombningen och tyckte att det var ”jäkligt bra”. Det kanske tål att förtydligas. Inte ”äh, ni klistrade på våra väggar”. Inte ”det blir jobbigare att sanera eftersom vi behöver ta bort tejpbitar”. – Nej, ett ”jäkligt bra”.
Det kommunala bolagets representanter däremot gjorde… tja… vi vet inte. Ingen fick någon information alls.

3. Ledande politiker i kommunen gjorde samma sak: ganska exakt ingenting. Ifall någon skulle undra, så är det en stor grej när hundratals personer med utländsk bakgrund utsätts för hatbrott och får sina hem nedklottrade med hakkors och budskap som ”Utrota negern”. När jag var ute på förmiddagen för att tejpa över hatbudskapen, så kom en liten pojke med mörk hy fram till mig och undrade, varför de hatade honom. — De ledande politikerna i den här kommunen blev svaret skyldigt.

I en sådan situation är det enligt min ringa mening politikers ansvar att agera. Den enda framstående Katrineholmspolitikern som har uttalat sig, är mig veterligen min partikamrat Tony Rosendahl.

Återigen, det här är inte partipolitiskt, men att t.ex. kommunstyrelsens ordförande, sina ibland högerpopulistiska utspel till trots (helt oavsett om han hyser dessa åsikter eller bara feltolkas av oss ‘illvilliga’, tex här eller här), att en socialdemokratisk kommunstyrelseordförande alltså, att han inte gör något alls i en sådan extraordinär situation — utan istället får sig en rejäl bakläxa av några kärleksbombande ungdomar, ja, det är… talande.

Jag skulle med all respekt vilja påstå att dessa ungdomar är mycket bättre på det där med politik än de där politikerna.

Abdi, Frida, Johanna, Mido, Bayram, Julia, Reza, Rebin, Zaki, Sofia, Mohamed och Mohammed. Rawas, Bobby, Noah, Anna, Stella och William. Och alla ni vars namn jag är för senil för att komma ihåg :/
— Det är ni som är mina hjältar, en helg som denna
.

Facebook Comments

1 tanke på “Och helgens hjältar är…

Lämna en kommentar