När ”granskningen” dödar sig själv

De senaste två dagarna har det hänt mycket, här i Katrineholm. Katrineholms kuriren håller på att skriva en artikelserie om Kommunchefens användning av sociala medier. Något som i grunden är ytterst viktigt. Makt korrumperar. Makt ska granskas.

Fredrik Wass skriver väldigt bra om det på Bisonblogg:

Satsningar på sociala medier finansierat med skattepengar måste motiveras, precis som alla andra satsningar. Politiker och tjänstemän ska granskas och ifrågasättas. Det är också viktigt att syna branschens konsulter i sömmarna.

Inget att tillägga – egentligen. När man bortser från allt som är viktigt.

Katrineholms kuriren mailade vinklade frågor som Kommunchefen återpublicerade med önskemål att få synpunkter. Det hela har medfört att tidningen gjorde sig till åtlöje för (nästan) hela Sveriges mediakår. Några axplock:

Jag inser att jag besitter specialkompetens här och att det därför kan vara både dumt och lite farligt att raljera över Katrineholmskurirens frågor. Men det ger också lite av en aha-upplevelse kring hur medier kan välja att tolka och fulvinkla goda, demokratiska insatser genom att använda och rida på befintliga fördomar om internet. Hur svårt det kan vara att se samband och sammanhang när man sitter på fel sida kunskapen. (Emanuel Karlsten, Expressen)

Jag anser att Kuriren inte skötte sitt jobb när de skickade ovanstående frågor. De kan, och borde ha gjort bättre. Det kan jag bedöma. Och någonstans längs vägen kände jag att det får räcka med den sortens misstag av den sk ”seriösa journalistiken”. (Morris Packer, tidigare TV4)

Dylika kommentarer räckte dock uppenbarligen inte. – Idag skrev en annan journalist på tidningen till kommunchefen, enligt ett mail som Mymlan och Jocke har begärt ut:

Varför valde du att ta hjälp att av bloggläsarna för att besvara frågorna?
Borde inte en kommunchef kunna besvara dessa frågor utan hjälp av andra?
Du publicerar samma material som begärts ut för att genomföra en granskning och skriver egna kommentarer innan journalisten ens fått tillgång till det fullständiga materialet. Är förfarandet ett försök att komma undan en kritisk granskning?
Ditt förfarande kan uppfattas som en sorts härskarteknik. Är det frågan om det?
Att föregripa en journalistisk granskning, är det schyssta spelregler anser du?

Jag skulle egentligen vilja veta lite mer om hur författaren mår, långt inne, psykiskt, när han anser att det skulle vara ett försök att undgå eller föregripa kritisk granskning att öppet publicera just det materialet som ska granskas. — Jag låter bli. Jag nöjer mig med att skaka på huvudet. Jag försöker förklara det med att personen såg sig så trängt i ett hörn att han såg sig tvungen att tillgripa de härskartekniker som han anklagar kommunchefen för.

Men att jag nöjer mig med det, det är kanske just här som problemet börjar på allvar: återigen, i den statsbyggnaden som vi lever i finns det den tredje stadsmakten. Den har en ofantlig viktig uppgift. Den ska se till att makthavare granskas – och den behöver om möjligt ännu bättre verktyg till insyn för att fullgöra sitt uppdrag.

Det där extremtskitviktiga som den oberoende granskningen faktiskt är, det fungerar dessvärre endast, ifall det finns åtminstone en tillstymmelse av trovärdighet i granskningen.

Och den finns inte längre, när det gäller Katrineholms kuriren:

Om Katrineholms kuriren (mot förmodan) skulle komma fram till uppgifter som visar att allt inte har gått rätt till, så är artikeln, och med det uppgifterna, redan diskade. Den stora Sociala-medier-bubblan har redan (något blåögt, som Fredrik Wass påpekar) ställt sig helhjärtat bakom kommunchefen.

Kurren är diskvalificerad. De är pajaser. De vet inte hur man bedriver journalistik. ”Amatörer” och ”praktikanter” har de kallats. ”Låtsasjournalister”.

Morgonens artikel i Katrineholms kuriren är kanske det tydligaste exemplet på vad den där ”tidningen” står för. En helt ensidig vinklad artikel. Insinuerande, nedsättande. Inga av genmälen har ens tagits upp. Helt klart över gränsen av de pressetiska riktlinjerna.

Hela artikelserien finns att tillgå på http://blog.seligs.info/se/brottsdokumentation-over-katrineholms-kuriren/

I tidningen citeras bland annat Joha Frodelius med följande ord: ”Det här är urfräckt. Det här är på gränsen, så här får man bara inte göra. Jag kommer aldrig mer att våga skicka någonting till Mattias Jansson, säger oppositionspolitikern Joha Frondelius (KD).”

Nu vill jag inte raljiera över det uttalande: med tanke på vad som hittills redovisats på många ställen har jag inte svårt att tänka mig på vilket ledande sätt Kurrens ”reporter” ställde frågorna. Därför en ärlig chans och en uppriktig fråga till Joha:

– Anser du verkligen att offentlighetsprincipen inte ska gälla? Att det inte ska gälla åt bägge hållen?

Nåväl.

Litar du på ”avslöjanden” som en ”låtsasjournalist” eventuellt kommer fram till? Antagligen inte lika mycket som om dessa hade kommit från en ”riktig” journalist med pressetiken i behåll.

Tack som fan, Kurren, att ni så envist försöker sabba för vår demokrati. :-/

Facebook Comments

4 tankar på “När ”granskningen” dödar sig själv

Lämna en kommentar