Morötter och andra demotivatorer

Just nu pågår det en intressant debatt inom Kommunledningsförvaltningen i Katrineholms kommun, om kriterier som är lämpliga (eller olämpliga) att använda för bestämmande av den individuella lönenivån. Diskussionen har förts tidigare, bland annat hos @kommunchef och jag vill inte klyva diskussionen isär. Diskussioner om vilka kriterier som är lämpliga (eller olämpliga) för lönesättning får därför gärna fortsätta på Kommunledningsförvaltningens blogg.

Det jag däremot vill, är att balansera den bilden som jag tycker vara allmänt rådande: att löneincitament är av godo och används för att motivera medarbetare.

Jag citerar Daniel Pink:

Carrot and stick can actually significantly reduce the ability of workers to produce creative solutions to problems. What motivates us once our basic survival needs are met is the ability to grow and develop, to realize our fullest potential.

Den intresserade rekommenderar jag å det varmaste att läsa Daniel Pinks bok ”Drive” (samt källhänvisningarna i den) och att åtminstone titta på nedanstående YouTube-klipp.

httpv://www.youtube.com/watch?v=rrkrvAUbU9Y

Facebook Comments

6 tankar på “Morötter och andra demotivatorer

  1. Pingback: Noterat 5/5-11
  2. Rent konceptuellt håller jag med Daniel Pink, hans exempel på företag som har ”autonomy” (självständighet) är dock företag där medellönen är relativt hög. Jag känner väl igen det från mina år på IT-konsultbolag. Medellönen var relativt hög och pengar, både direkt lön och ev. bonuskonstruktioner var knappast avgörande motiverande faktorer. Snarare just ”autonomy” och i det ingick att få pyssla med teknik man älskade, ha utrustning som var av senaste snitt – gärna i interna projekt (ej kundprojekt) för att gemensamt utveckla spännande lösningar, ganska likt exemplet från bl.a. Google.

    Utmaningen i resonemanget finns kring ekonomi och trygghet. Till en viss nivå är pengar = lön inte bara motiverande, utan t.o.m. avgörande. Och det säger Pink själv: ”What motivates us once our basic survival needs are met is the ability to grow and develop, to realize our fullest potential.”

    Det finns t.o.m. samband mellan lycka och pengar. Pengar gör dig lycklig till en viss gräns. Det finns en nivå där man kan känna sig trygg med att kunna tillfredsställa sina och familjens grundläggande behov när det gäller bostad, hälsa och utbildning med mera, och att ytterligare inkomster inte gör någon större skillnad: http://goo.gl/Wg6EV

    Och detta är ett perspektiv att ha med. ”What motivates us once our basic survival needs are met” tror inte jag handlar om överlevnad i bokstavlig mening utan om trygghet och god marginal till ”låg ekonomisk standard” (60 procent av medianinkomsten i Sverige).

    Jag tror helt enkelt att personer med lägre inkomst ser lönen mer avgörande och motiverande för livet som helhet (inte bara arbetet) och den vardag man har inpå knuten. Om man skulle ställa frågan: skulle du avstå från 10% av din lön för att på 20% av din arbetstid få göra precis det du vill (se Pinks video), så tror jag att det finns en stark koppling till den lönenivå man har och vad svaret skulle bli, eller?

  3. Självklart är lönen mycket motiverande till en viss nivå. Kan inte säga att jag själv kommit till den berömda ”brytpunkten” ännu 😉

  4. Jag håller med er, och det är väl också det som är Daniel Pinks poäng: när vi uppnår brytpunkten, dvs när lönen blir en hygienfaktor istället för en faktor som faktiskt berör de basala behoven (oavsett om behoven är objektivt eller subjektivt basala), då blir lön som ekonomisk drivkraft snarare negativ än positiv.

    Ur ett politiskt perspektiv skulle jag vilja hävda att det skulle kunna ses som ett starkt argument för en hög, platt medborgarlön. Pengarna som ”blir över” av de som tjänar ”för mycket” används just för att höja den platta medborgarlönen. I samband med det kan vi fokusera på att skapa riktiga drivkrafter.

    Teorin är vacker, men, och det tillstår jag, bygger på den där lilla utopiska detaljen att personerna som ligger över brytpunkten faktiskt skulle vara beredda att dela med sig.

    Och det är väl lika sannolikt som att vi i den rika västvärlden skulle vara beredda att på det globala planet se till att jämna ut förmögenhets- och kunskapsskillnaderna 😉

Lämna en kommentar