Moderering inom den offentliga sektorn

Alla som arbetar med sociala medier inom den offentliga sektorn kommer förr eller senare hamna i situationen att de behöver radera inlägg eller kommentarer som av den ena eller andra anledningen inte kan vara kvar. Ibland är det fråga om harmlösa kommentarer som dock tyvärr innehåller personuppgifter. Ibland är det fråga om klassiskt förtal. Ibland är det rena troll som endast är ute efter att förstöra diskussionsklimatet.

Personligen är jag en stor motståndare till moderering (oavsett om det är förhandsgodkännande eller radering i efterhand) och varenda gång jag tvingas plocka bort en kommentar gnagar det där dåliga samvetet i bakhuvudet: jag (JAG) som är en stark förespråkare av yttandefriheten ”tystar ner” någon som kanske någonstans har något vettigt att tillföra. 1)Jag går inte in i detalj att yttrandefriheten egentligen inte har något alls att göra med rätten eller möjligheten att kommentera på ett visst ställe och på valfritt sätt…

Oavsett hur jag personligen känner inför min makt att trycka på den där ”radera-inlägg-och-sätt-på-munkavel”-knappen, så är det viktigt att vi som arbetar inom det offentliga inte låter känslorna styra utan faller tillbaka på mer eller mindre allmängiltiga riktlinjer. Därför en liten juridisk exkurs. När behöver inlägg eller kommentarer raderas?

Ärekränkning, förtal etc

Inlägg som uppenbarligen är ärekränkande är uppenbarligen ärekränkande (no shit, Sherlock?). Ärekränkning är förbjudet enligt lag (no shit, Sherlock) och senast sedan tillkomsten av BBS-lagen har vi som driver kommunikationsplattformer eller ansvarar för kommunikation på nätet ett ansvar att plocka bort lagstridiga inlägg. Förutom förtal ingår självfallet även hets mot folkgrupp och andra olagligheter i den gruppen.

Personuppgifter

Kommentarer som innehåller personuppgifter om tredje person (dvs om någon annan än den som skrivit kommentaren eller den som kommentaren riktas till) är tillståndspliktiga i personuppgiftslaghens mening. Såvida inte personen som skrivit en sådan kommentar har tillstånd av Datainspektionen för just kommentaren (otänkbart) eller utgivingsbevis för kommentaren (omöjligt), så måste dylika kommentarer i regel raderas/avpubliceras.

Kommentarer i strid mot interna riktlinjer

Förutom ovanstående hårda kriterier finns det ofta även ”mjuka” skäl att plocka inlägg: ofta är det härvid fråga om skällsord (könsord är särskilt populära bland vissa) eller om att kommentarer lämar diskussionsämnet helt och hållet (vanligt bland trollen).

Nåväl…

Det räcker med juridiken, som i det här fallet f.ö. är tämligen generaliserande och där jag valt att inte gå i detalj. Det är nämligen inte juridiken som är problemet, det är den konkreta praktiska tillämpningen och de (om jag får säga så) ”ideologiska” problemen kring den.

Rent konkret ställs jag just nu närmast dagligen inför problemet med en (1) person som gärna ger alla ovanstående anledningar till att plocka bort hans kommentarer hos en av mina uppdragsgivare inom den offentliga sektorn. (Jag nämnar medvetet inte ens uppdragsgivaren för att slippa ”hänga ut” personen i fråga.) Resultatet blir att kommentarerna måste plockas bort — och det helt oavsett om personen i fråga kanske egentligen har något vettigt att säga.

Vilket leder till ett demokratiskt dilemma: en person som inte kan eller vill uttrycka sig på ett sätt som gör det möjligt att kommentarerna finns kvar, ja, den personen kan inte komma till tals. Den personens åsikter räknas inte. Visserligen, personen har ingen annan än sig själv att skylla, men ändå. Det känns helt enkelt inte rätt…

I det konkreta fallet försökte jag till och med prata med personen. Försökte honom att inse att det helt enkelt är nödvändigt med ett åtminstone inte fullt så oacceptabelt språkbruk. Försökte klargöra min syn att jag tycker att det är viktigt att även han får komma till tals. Föreslog till och med att jag skulle kunna plocka de delarna av kommentarerna som är lagstridiga, självfallet under bibehållande av själva budskapet, för att kunna ha kvar resten. Ett samtal helt off-the-record, inte på uppdrag av någon annan än min personliga demokratiska övertygelse.

Jag trodde inte att samtalet skulle leda någon vart — och det gjorde det inte heller. Det får även i fortsättningen bli ”skräpkommentar”-knappen med ett mail till myndighetens arkiv för dokumentationen.

Jag har åtminstone försökt.

Facebook Comments

Referenser   [ + ]

1. Jag går inte in i detalj att yttrandefriheten egentligen inte har något alls att göra med rätten eller möjligheten att kommentera på ett visst ställe och på valfritt sätt…

8 tankar på “Moderering inom den offentliga sektorn

  1. En delikat dilemma. Man brukar tala om konstruktiv feedback – dvs att svar och fråga ska ha med varandra att göra och vara framåtsyftande. Anser du att man kan ha regler på sociala plattformar som anger att det är just det man är intresserad av?

    • Är helt överens med dig Mattias, rent ideologiskt, att feedback bör vara konstruktiv, men har med tiden insett att även de med en stor förmåga att problematisera alt. se problemen, men inte möjligheterna faktiskt tillför nya infallsvinklar på saker som jag inte alltid ser. Givetvis får man ibland lust att säga ”kom med nåt bättre själv då”.

      Men kritik måste får vara kritik, man kan inte alltid se alternativen som kritiker, även om vi gärna vill att det ska vara så. Alla behövs? Bara kritiken eller förr den delen feedback:en är saklig. Man brukar ju dessutom prata om att skilja på sak och person. Det kan vara relativt enkelt, men när kritik eller feedback börjar handla om personliga värderingar och t.ex. en persons beteende, förmågor och egenskaper, DÅ börjar det bli rätt tufft. Är det frågor som sociala medier ska exkludera genom regler?

      • Det här är ju en riktig svår fråga, kanske framförallt för att jag inte ser något logiskt svar alls.
        Visserligen, som Mattias skriver, så finns det förutsättningar för att diskussioner ska bli konstruktiva. Ibland är det dock kanske som så att man inte ens önskar en konstruktiv diskussion utan endast ”Men du är ju helt ute och cyklar”.

        Även om en sådan kommentar inte är konstruktiv, så tycker jag att den är av värde.

        Dessutom besvaras ju frågan hur konstruktiv eller destruktiv (eller off-topic, för den delen) en kommentar är helt subjektivt.

        Därför mitt svar på Mattias fråga: ja, självklart kan/får man ha dylika regler. Jag är dock inte övertygad om att man borde ha dem.

  2. Ja, jag tänker då inte komma med något förslag på lösning, har bara givit feedback 😉 Men givetvis stor respekt för när det börjar upplevas som fruktansvärt obehagligt och hotande.

    • Thomas Selig, av TV4 utsett till en av Sveriges mest hatade bloggare på tidigare bloggen selig.se, fick ta emot ett antal mordhot från sympatisörer för Sverigedemokraterna.

      Under den tiden tog jag helt enkelt kommentarerna och pushade ut dem. Lite i stil med ”Oj, vad gulligt, rasisterna mordhotar mig”.
      Konstruktivt? – Nej (varken kommentarerna eller mitt agerande).
      Kraftfullt? – Ja. Mordhoten slutade till exempel.

      Med det inte sagt att det är så man ska hantera dylika kommentarer. Med det inte sagt att det är en rimlig reaktion på mordhot (eller att jag skulle tycka att folk som tar emot mordhot borde ”skaka av sig dem”).

      Vad jag vill ha sagt med det? – Jag vet faktiskt inte.

      Kanske helt enkelt att den subjektiva upplevelsen av kommentarer styr hur vi hanterar dem. Jag tror att det ligger i sakens natur — men jag är inte helt övertygad om att det är så det borde vara, i vart fall när det gäller kommentarer som görs på medier som har anknytning till offentliga organisationer.

      Visserligen, kommentarer som görs på webbplatser som kommentatorn inte själv förfogar över faller inte under yttrandefriheten (trots att somliga tror det). Frågan är dock om vi inte borde närma oss yttrandefriheten och anamma grundtankarna bakom den, när det gäller just offentliga organisationers kanaler?

Lämna en kommentar