Igår klarade jag Mammutmarschen i Berlin och gick i mål med god tidsmarginal. Utmaningen att gå 100 km på mindre än 24 timmar kan därmed läggas till handlingarna.
Det var tveklöst en enorm utmaning för både kroppen och hjärnan och jag hamnade flertalet gånger vid den där känslan som beskrivs av så många: ”Det här går inte. Jag bryter”.
Att nå den där punkten att det inte längre går och att övervinna den är ju i själva verket grundidén med dylika extremvandringsevenemang.
Här kommer väl det storsvulstiga och patetiska i mitt inlägg:
Jag själv hade inte övervunnit känslan om att det inte längre går. Det är uteslutande på grund av för mig tidigare helt okända mammutar som jag lyckades att fortsätta. Andra deltagare som helt enkelt plockade upp mig och drog med mig hela vägen. Och inte bara mig. Så gjorde många med många (och såklart även jag, när jag hade energin).
Just den där aspekten, den där hjälpsamheten av att se den som håller på att ge upp. Att verkligen SE den personen, att stanna, att ta sig tid, att prata, att motivera, att dra med hen… Just det där mänskliga ansiktet, som gör en i grunden individuell prestation till en så stark upplevelse av solidaritet och gemenskap. Jag har aldrig upplevt en så stark samhörighetskänsla i något annat idrottsevenemang.
Jag har funderat en hel del kring vad som gör att ett event präglas av en sådan positiv gemenskapsanda. Missförstå mig rätt: även i t.ex. cykeltävlingar som jag deltagit i ropas det uppmuntrande ord. Men det krävs nog att du ser någon form av olycka för att du ska stanna och kliva av sadeln för att hjälpa till. Det gör du inte, ”bara” för att du ser en medcyklist som står vid vägrenen och hämtar andan. Då kanske du ropar några uppmuntrande ord – men så fortsätter du att trampa på i samma takt. Exakt vad är det som gör att folk verkligen tar sig tid att se sina medmammuttar?
Är det tidsaspekten och den långa distansen? — Det är ändå 100 km och 24 timmar det handlar om. Alltså 1.440 minuter. Om jag stannar i en minut för att försöka hjälpa/uppmuntra någon annan så påverkar det ju min sluttid endast på marginalen. Men jag har varit med om en del långdistanslopp (främst cykling i mina unga år) och bevittnat ett antal ultralöpningar (eftersom min älskade fru är lagd åt det hållet). Faktorerna lång distans och långa tider är identiska. Men inte riktigt den där gemensamhetsfaktorn.
Är det arrangörernas fokus på att klara distansen istället för att klara distansen inom vissa tider? — I community:n för Mammutmarschen finns det ett mer eller mindre hett diskussionsämne: försörjningsstationerna har öppettider som är anpassade efter gångtempo. Om vi tar den sista försörjningsstationen efter 84,0 km (då fördelas indelningen i olika startgrupper som bäst), så kunde den som ville sprinta igenom de 100 kilometer som snabbast hålla en pace på högst 7,4 km/minut.1 Det är inte på elitnivå för ultralöpare.
Det har därför funnits röster som vill att organisatörerna av Mammutmarsch ska anpassa öppettiderna även efter dessa ultralöpare och öppna stationerna tidigare. Det har dock hittills mer eller mindre tillbakavisats av organisatörerna och en större del av community:n. Om du vill delta i ultralöpning borde du kanske försöka att delta i evenemang som just handlar om ultralöpning. Precis som jag som extremvandrare kanske inte borde ställa krav på – säg – Vätternrundan att hålla cykeldepåerna öppna för att bättre passa mitt gångtempo.
Vad är det alltså, som gör att jag (och tydligen många med mig) uppfattar just gemenskapen och kamratskapen under en Mammutmarsch som så enastående?
– Jag vet inte. Men just det kommer nog vara ett av mina starkaste minnen av Mammutmarschen.
- Sista försörjningsstationen var efter 84,0 km och höll öppet mellan kl 22:00 och 10:15.
Startgrupperna fördelades från kl 10:00 till 11:40. Så den som vill springa snabbast mögligt kunde därför välja sista startgruppen och då ha tid att klara 84 från 11:40 till 22:00, dvs 10 timmar och 20 minuter, alltså 620 minuter på 84 km, vill säga: alltså en pace på 620 min/84 km = 7,4 minuter/km = 8,1 km/h.
Om du vill vara först i mål går du istället i första startgruppen. Då är det 12 timmar mellan start och till att sista försörjningsstationen öppnar, dvs en pace på 720 min/84 km = 8,6 km/minut = 7 km/h. ↩︎
Lämna ett svar