Katrineholms kuriren möter sociala medier

Att läsa tidningars försök att tolka (och helst såga) sociala medier är något alldeles speciellt. I flertalet fall är det nästan omöjligt att låta bli att dra lite grann på smilbanden åt de tafatta försöken.

Senaste smilbandsstimulerande försök kommer från Katrineholms kuriren, där Inger Fredriksson på ledarplats funderar kring Kommunchefens twittrande (hans Twitter-konto hittar du här). Att jag genom vårt företag Penseo inte är helt odelaktig i strategin kring sociala medier i just Katrineholm kanske ska skrivas i förväg. Ett litet caveat emptor, just for the records, det finstilta.

Inger, och det måste tillerkännas, totalsågar inte sociala medier i sin ledare rakt av, utan hon resonerar kring användningen. Grundtonen däremot är inte svår att läsa ur: det där med att kommunen (och kommunchefen) använder sociala media i den utsträckningen de gör, ja, liiiiite konstigt är det allt.

Diskussionen känns igen. Den tycks återkomma vid varje ny innovation som har förmåga att förändra världen vi lever i på ett mer än marginellt sätt.

Tryckpressen kom, kritiserades och förbjöds till och med i ett antal länder av de dåvarande makthavarna. Den var farlig.

Samma sak hände, när telefonen kom. Man varnade för att den skulle missbrukas. Framförallt fanns det ju en risk att kvinnor och bönder skulle föra oviktiga samtal, Gud bevare. 1)Claude Fischer: America Calling: A Social History of the Telephone to 1940, 1992; En fundering som inte alls ligger långt ifrån Ingers fundering:

Vill vi verkligen veta vad en kommunchef gör? Vill vi kanske inte hellre veta vad han inte gör?

Nej precis. Det kanske är oviktigt. Precis som kvinnors och bönders samtal över telefon — samtal som även Inger tar upp:

Det kan vara klokt att ibland vara avkopplad, istället för uppkopplad, och fundera en stund om det inte finns någon i din närhet som skulle bli glad över ett besök eller ett gammaldags telefonsamtal.

Mänsklig vardagskontakt kan inte ersättas av informationsteknologi […]. Vi vill vara i det verkliga livet, hur overkligt det än må te sig stundtals. Lika overkligt som Kvällstwitter i Stadsparken i Katrineholm.

Informationsteknologi kan (eller bör) inte ersätta mellanmänsklig kontakt. Det som ledarskribenten (och andra som inte tillhör gruppen ”digitala urinvånare”) tycks ha svårt att se är dock att det inte behöver vara antingen eller: det oviktiga som någon gång utgjorde ett telefonsamtal (och som idag anses vara viktig mellanmänskligt utbyte), detta oviktiga ersätts för en allt växande grupp människor delvis med det lika oviktiga som vi gör på den sociala webben. — Eller är det en slump att vi i den ”virtuella världen” huvudsakligen interagerar med personer som vi har en relation till även i ”köttvärlden”? 2)se till exempel AnnBritt Enochsson, ”Ett annat sätt att umgås — yngre tonåringar i virtuella gemenskaper.” Tidskrift för lärarutbildning och forskning (1), 81-99, 2005;.

Med meningen ”Vi vill vara i det verkliga livet” visar Inger att hon missar en av huvudpoängen med sociala medier: skillnaden mellan det ”verkliga livet” och det ”virtuella livet” suddas ut, långsamt men säkert: för allt fler är ”det virtuella livet” lika virtuellt och lika overkligt som telefonen eller SMS. Facebook är inte en ersättning för det ”verkliga”, det är en del av det.

(Vilket för övrigt är en anledning för att jag och många andra med mig försöker bryta den negativa avgränsningen genom att konsekvent använda det något nedvärderande ordet ”köttvärlden” för att beteckna det som Inger kallar för ”det verkliga livet”).

.

Sociala medier har kommit för att stanna. Att jag återvunnit kontakt med många gamla vänner och bekanta via Facebook är inget som särskiljer mig eller mina gamla bekanta. — Men när jag tittar på min mobiltelefon som kör en ännu ej allmän tillgänglig förhandsversion av Googles operativsystem ”Android” kan jag få en aning om hur långt det här kan komma åt gå: när någon ringer upp mig ser jag inte endast telefonnumret av uppringaren eller kanske namnet och en liten bild ifall jag redan lagt in personen i telefonboken. — Nej, telefonen är ”heluppkopplad” och gör lite mer än så: Den visar mig direkt personens senaste förehavanden på t.ex. Facebook eller Twitter. Innan jag ens hunnit svara får jag en snabb överblick över vad personen ansett vara tillräckligt viktigt att skriva om (under förutsättning att jag är vän med personen på Facebook eller Twitter). — Och även när ingen ringer så är informationen om vad mina vänner har för sig, där ute, i den där ”verkliga världen”, endast en knapptryckning borta. Bilder av den där ”verkliga världen” som mina vänner laddar upp visas automatiskt. De jag verkligen litar på kan se exakt var jag befinner mig, i den där ”verkliga världen” — för att snabbt kunna sammanstråla för en fika. Även det i så fall i den där ”verkliga världen”.

Att jag som nörd får en digital orgasm av en sådan helhetsintegration är en sak. Men när man tittar på t.ex. Google Trends och jämför Aftonbladet och Facebook är det inte svårt att inse att jag nog inte är helt ensam: Statistiken över användning av olika webbplatser kunde inte vara tydligare: Facebook som ledande socialt nätverk i Sverige har gått om Aftonbladet.se för i runda slängar ett år sedan.

Om man dessutom tittar på ålders- och könsfördelningen av Facebookanvändarna, finns det trovärdiga uträkningar som pekar på att kanske uppemot 95% av alla 19-20 åriga kvinnor/tjejer/damer i Sverige använder Facebook. 3)en bra statistisk genomgång, om än med en del antaganden och mjuka siffror, hittar du bl.a. hos Simon Sundén

— Kanske finns dem där för att föra helt oviktiga samtal.

För kommuner och alla andra offentliga verksamheter är det viktigt att föra en dialog med medborgarna. Och — överraskande nog: den bästa platsen att föra en dialog på är just den platsen där medborgarna finns. En del av dessa hittar vi på torget. En del når man genom gammelmedia — och en allt växande skara finns just på den sociala webben. Dagligen.

Att kommuner och andra offentliga organ bör vara del av det samhället vi lever i — ja, för mig är det en förutsättning för ett fungerande samhälle, oavsett om det är köttvärlden eller den digitala världen. Det enda rimliga är därför enligt mitt tycke att dessa offentliga organ aktivt deltar även i det vi idag kallar för sociala medier. — Inte nog med det: även kommuner, kommunchefer och andra offentliga organ behöver lära sig att använda dessa nya kommunikationsmedel på det sätt som alla andra använder dem på. Om det innebär att ibland även behöva småprata om ”oviktiga ting” för att det helt enkelt är något som kan hjälpa att få igång samtal inom konversationsmedia — so be it.

Sociala medier har kommit för att stanna, vad vi än tycker om den utvecklingen.

När tidningar och andra gammelmedier börjar acceptera det faktum kan vi kanske börja diskutera långt viktigare frågor: t.ex. hur sociala medier kommer att förändra våra samhällen. Det skulle det finnas gott om att diskutera: fördelarna till exempel, såsom ökad insyn, transparans och delaktighet.

— Eller varför inte nackdelarna som t.ex. en risk att förflytta fokus från de för demokratin så viktiga sakfrågor till personen (populism here we come)

— Eller kanske även mer neutrala frågor som t.ex. huruvida nationalstatens interna demokrati kan, som i fallet Obama, påverkas av reaktioner inom sociala medier utanför nationalstaten.

I och med att gammelmedia fortfarande skjuter sig in på sociala mediers varande eller icke-varande förs dylika diskussioner främst på akademisk nivå och endast av oss som redan idag är aktiva medborgare av den digitala världen. — Ett problem som i sig skulle vara värt att uppmärksamma…

Facebook Comments

Referenser   [ + ]

1. Claude Fischer: America Calling: A Social History of the Telephone to 1940, 1992;
2. se till exempel AnnBritt Enochsson, ”Ett annat sätt att umgås — yngre tonåringar i virtuella gemenskaper.” Tidskrift för lärarutbildning och forskning (1), 81-99, 2005;
3. en bra statistisk genomgång, om än med en del antaganden och mjuka siffror, hittar du bl.a. hos Simon Sundén

13 tankar på “Katrineholms kuriren möter sociala medier

    • Nä. Om man tolkar kritikerna rätt, så verkar de vara tvingade att följa allt mån gör på den sociala webben.
      Om inte annat, så för att kritisera, antar jag. 😉

  1. Bravo Selig! While I don’t care about Katrineholm’s town manager’s personal life, I do care to see what he says about the town’s business along with his schedule online. (Others MAY care about his personal matters-and he can have MULTIPLE Twitter accounts for broadcasting that if he wishes. Whatever.) In any case, as you so rightly point out, social media is here to stay… and the regressive Luddites in Katrineholm need to simply get out of the way so social media tools can move Katrineholm forward and assist in solving the town’s problems!

  2. @Anonymous:
    Thanks! That’s exactly what I hope ”social media” and internet to become: tools for the ”masses” to get better informed and to better participate in the decision-making processes. Democracy could actually become a reality 😉

    Regarding the mixture of personal and professional content within social media, I believe this to be a necessary characteristics. The ”social” part of ”social media”, as you will: — As human beings, we are living different roles and Twitter et.al. make it possible to embrace both parts simultaneously. Personally, I *do* appreciate to be able to get to know officials not only in their professional role.

    Representative democracy (regardless of @kommunchef not beeing a politician) requires trust. For me it is much easier to trust a person that I know 😉

  3. Tack Thomas – för ett spännande ”utlägg”. Jag tycker helt enkelt det är skitbra, men blir samtidigt orolig för att det just uppfattas som lite nördigt och för de ”aktiva medborgare av den digitala världen”. Frågan du tangerar – ”en risk att förflytta fokus från de för demokratin så viktiga sakfrågor till personen”, tycker jag är värd ett eget kapitel i sig. Eftersom jag följer Mattias kommunchefen, så blir den i högsta grad aktuell. Frågan som direkt poppar upp är vilket varumärke som egentligen byggs och för vem? Den kommunikative kommunchefen stärker definitivt SITT varumärke, samtidigt som han som ”sociala medier”-pionjär riskerar sitt EGET varumärke, men också kommunens. Personligen tycker jag det Mattias eller ska vi kalla honom kommunchefen gör är ett banbrytande arbete, dock blir upplevelsen ibland att det är för mycket Mattias och före lite kommunchef 😉 Strategin att bygga varumärken och förmågan att hålla ihop identitet och image skapar stora utmaningar och frågan är vad kommuninvånarna, Inger på Katrineholms Kuriren vill minnas från 2010: Mattias Jansson, kommunchefen för Katrineholm eller de resultat av användningen av sociala medier skapar för människorna = kommuninvånarna? I en kommersiell verksamhet, kan man tycka det är OK att personliga varumärken överträffar organisationens eller är kanske t.o.m. del av en strategi, men är det OK att det sker i skattefinansierade verksamheter? Jag tror att VI som verkligen vill att satsningen på sociala medier i Katrineholm ska lyckas, måste börja fokusera på konkreta resultat, visa exempel på vad av Facebookandet, Twittrandet, YouTubandet ger i form av effekter, nytta och resultat. Vi kan prata och skriva om: ”ökad insyn, transparans och delaktighet” i det oändliga, men vi blir bara övertygande om vi kan visa goda exempel, mätbara effekter och framförallt lyckliga kommunmedborgare. Ingenting kan kännas så modernt idag, som klassiska krav på ROI* och TCO**, vad och när får jag som skattebetalare tillbaka i mätbara effekter och vad kostar kalaset?

    *ROI = Return On Investment
    **TCO = Total Cost of Ownership

  4. Ett stort tack för många tänkvärda inslag, MarKan!

    När det gäller varumärkesbyggande arbete är det enligt mitt tycke alltid viktigt att ta hänsyn till vilken grupp som är mottagare av de ”varumärkesbyggande åtgärderna”. En av de mycket spännande aspekterna av sociala medier är enligt mitt tycke, att den gruppen inte lätteligen kan definieras, annat än när man tittar på vilka som använder de olika verktygen. Även där möter man dock stora problem, i och med att användarbasen av t.ex. Facebook är mycket stor och divers. ”Vi som följer kommunchefen” blir därmed en mycket bråkig skara av människor med en massa olika bakgrund och förväntningar. Det jag tycker vara helt underbart kanske uppfattas som komplett idiotiskt (eller meningslöst) av andra. Vad gäller t.ex. Twitter, så är den aktiva användarbasen något mer homogen, däremot är den passiva ”läsarbasen” om möjligt ännu svårare att avgränsa än på Facebook.

    Det som tillkommer är att även den geografiska avgränsningen är svårdefinierad. ”Förr i tiden” var en person som var verksam i en förvaltningsorganisation ”endast” verksam i precis den organisationen. Nuförtiden blir gränserna mer flytande — på gott och ont. En nödvändig aspekt av att synas även utanför kommunen är t.ex. närmast klassisk marknadsföring: kommunerna ”tävlar” om nya invånare (något som jag mött i många olika kommuner), oavsett om det är fråga om stora annonser i Stockholms tunnelbana, radioreklam — eller just även sociala medier. Anledning för den bitvis aggressiva marknadsföringen av vissa kommuner är rent ekonomisk: ökar befolkningsantalet så öker skatteunderlaget (och i en del fall även utjämningsskatten). Det är helt enkelt ekonomiskt lönsamt att få hit fler invånare.

    Varför en sådan utsvävning? — Huvudsakligen kanske för att förtydliga min ståndpunkt att klassiska nyckelsiffror som ROI eller TCO, som du nämner, inte alltid kan beräknas med 100% säkerhet inom just informations- och kommunikationssektorn. Det finns förvisso en del olika modeller för att t.ex. beräkna en social-media-ROI, men dessa är, precis som den klassiska ROI, endast meningsfulla, när man verkligen kan definiera ett ”hårt” resultat. Är det däremot mjuka nyckeltal som är (del-)resultat blir det mycket svårare.

    Ett litet exempel: en del landsting skickar ut mycket omfattande ”välkomstpaket” till nya invånare. Efter att nyligen ha sett ett sådant av Västra Götaland har jag behövt fundera över just ROI: exakt hur ska resultatet av ett sådant utskick mätas, framförallt i ekonomiska termer, som ju ROI kräver?

    Det sagt, så vet jag att Katrineholms kommun har fått in en del synpunkter gällande den kommunala verksamheten (alltså inte gällande själva användningen av sociala medier) via just sociala medier. Det verkar som om att det kan vara betydligt fler synpunkter som kommer in via Facebook än t.ex. via kommunens officiella Synpunktsformulär på webbplatsen. Där har vi ett resultat.

    Vi har vidare t.ex. anledning att utgå ifrån att riksmedia uppmärksammat en del lokala händeleser i Katrineholm på grund av att dessa uppmärksammades på Twitter. Ytterligare ett resultat.

    Vi vet att Katrineholm uppmärksammats som ett ”föredömligt och banbrytande exempel” genom aktiviteten på sociala medier. (Inte mina ord, Gud Jante förbjude). Ett tredje resultat.

    Åtminstone jag utgår ifrån att en del information som Katrineholms kommun publicerat på kommunens Facebook-sida har nått till mottagare som annars inte hade tagit del av den informationen. Ytterligare ett positivt resultat, i så fall.

    Jag skulle kunna fortsätta den här listan med resultat (som i sig inte nödvändigtvis behöver vara helt oproblematiska heller: om kommunen får in fler synpunkter via Facebook kan det t.ex. innebära att den ”digitala klyftan” behöver diskuteras ånyo).

    Jag instämmer helt med dig att det är viktigt att vi fokuserar på just resultaten, utvärderar dem, drar våra slutsatser — och inte minst diskuterar dem. En skattefinansierad organisation ska inte hålla på med något ”bara för att det är inne och cool” — utan det måste kunna visas att det ger positiva (och helst (även) mätbara) effekter.

    Som jag ser det, är det dock än så länge något för tidigt för att göra en sådan mer ingående undersökning. Annars finns det en stor risk att det, i brist på tillräckligt många hårda fakta, är våra tyckanden som mer än endast marginellt påverkar resultatet.
    Eller tänker jag fel?

  5. Jag vet inte om du tänker rätt, för jag ser faktiskt bara vad du har skrivit 😉

    Jag tycker det du skriver är ett bra underlag för diskussion, absolut. Rätt eller fel, jag tror det finns många tyckare, och som absolut inte tycker som någon av oss.

    Jag var något övertydlig kring ROI och TCO, och kunde givetvis ha kryddad det med andra treställiga bokstavskombinationer, som är avsedda eller anpassade för de områden, där vi försöker slingra oss med att det är bara är hårda resultat som går att mäta. Min poäng är väl snarare att ge kommuninvånarna TYDLIGA konkreta exempel på effekter och nyttor, som uppstår genom användandet av social medier.

    Då menar jag inte generella exempel på att ”verkar som om att det kan vara betydligt fler synpunkter som kommer in via Facebook än t.ex. via kommunens officiella Synpunktsformulär på webbplatsen” utan FAKTA = så här är det! Den uppmärksamhet som Katrineholm får i riksmedia enligt exemplen ovan, hur tas den tillvara och inte bara blir ett fenomen, FAKTA = så här gör vi. Vi ”utgår ifrån” att Facebook sidan når kommuninvånare som annars inte skulle ha nåtts av den. Jag TROR också att det är så och jag TROR att det är kanon.

    MEN om jag för ett ögonblick får tänka som VD eller marknads/försäljningschef på ett företag, så dryftar jag mig till att sätta av pengar och en budget, som ett komplement eller en helt egen aktivitet, som ska driva min marknadsföring och försäljning via låt oss säga Facebook, Twitter och YouTube. Någon klok mediaguru anvisar mig om sättet att göra det på, hur vi på bästa sätt använder Facebooks: profil, grupper, evenemang, annonser etc etc kombinerat med Twitter kanske en blogg som stöd och i värsta fall en hemsida också 😉 Klok som jag är drar jag slutsatsen att den INVESTERING jag gör också borde skapa avkastning, en avkastning som jag vill förstå mekanismerna kring, VAD exakt i allt det jag investerade i, var det som påverkade resultatet, och vad av detta behöver jag göra på annat sätt. Och tro mig, mina aktieägare i bolaget, de kommer att skära både det ena och det andra av mig, om resultatet uteblir och jag gömmer mig bakom att ”ROI eller TCO, inte alltid kan beräknas med 100% säkerhet inom just informations- och kommunikationssektorn”.

    I kommunen råkar medborgarna vara aktieägarna och de kommer inte att nöja sig med att Katrineholm blir mediauppmärksammat, att fler synpunkter kommer in via Facebook eller att några (just nu 711 möjliga) tagit del av infon för att den kom via Facebook. Jag skulle vilja se lite mer innovativa grepp, när det gäller just ”bevisbördan”, skit i bokstavskombinationerna, istället för att i en om än kreativ debatt med t.ex. Katrineholms Kuriren försöka resonera sig fram till gemensamma ståndpunkter, visa och bevisa att det fungerar.

    Jag gillar Casten Almqvist:s (VD för Bonnier Digital) synsätt: ”Vi kan inte längre skjuta frågan om intäkter och lönsamhet på nätet framför oss. Projekt som inte kan svara på hur och när pengarna ska komma in har ingen plats”. För mig säger han två saker – det ena är de inte är med och spelar ”bara för att det är inne och cool” och det andra är att han kräver av projekten att de måste hitta modeller som genererar intäkter och skapar vinst. Jag ger honom stort cred för den rakheten och tydligheten, för hur kreativa vi än kan vara i affärsmodellerna och hur svårt vi än påstår att det kan vara att mäta nytta, så MÅSTE vi försöka. DET om något skapar trovärdighet. Och inte ens en kommun kan slingra sig från det ansvaret 😉

    • ”Skriver jag rätt” kanske är en bättre fråga 😉

      Skämt åsido. Jag håller verkligen med om det du skriver, men — i vart fall i Katrineholms kommun — har sociala medier inte använts tillräckligt länge för att en del av de effekter som vi redan kan se i vart fall bör användas som underlag för en utvärdering.

      Det är inte fråga om att jag (eller antagligen valfri ansvarig inom kommunens förvaltning) vill slippa undan den granskningen, utan det har helt enkelt att göra med att underlaget än så länge inte är tillräckligt omfattande.

      Ett standardförfarande är t.ex. i vanliga fall att mäta skillnader i besöksfrekvens och demografiska/teknografiska sammansättning på en organistions webbplats. I samma takt som kommunen började använda sig av sociala medier, gjordes dock även webbplatsen om på ett radikalt sätt. Den förändringen som vi kan mäta just nu är därför svår att avgöra, exakt vad den beror på (”en olika alla andra lika”…)

      Med andra ord: efter lite rotande skulle jag säkerligen kunna skaka fram riktigt roliga siffror om vad den ökande och systematiska användningen av sociala medier i Katrineholm har medfört. Det är dock för tidigt att säga om det endast är nyhetens behag eller om det är helt löskopplat av andra faktorer.
      Och därför låter jag, än så länge, helst bli. Statistik som jag tar fram men inte ens själv kan lita på, sån statistik blir inte så trovärdig 😉

      Det innebär dock som sagt inte att i vart fall jag inte kommer att fingranska resultaten. Just som du skriver är det ett ansvar som en kommun (och dess rådgivare) har 😉

  6. Korrekt ur det mer akademiska och tekniska perspektivet. Men ibland tycker jag att vi krånglar till det. Verktygen finns ju – möjligheten att ställa frågorna! Mattias egen profil/logg och framförallt Kommunens profil/logg och diskussionsforum. Ställ frågan – vad är bra vad är dåligt och framförallt fråga om tips och råd. Den kan ALDRIG ställas för tidigt eller för ofta, men däremot alldeles för sällan och för sent! Det kommer att engagera medborgare och givetvis andra som är intresserade av Katrineholm att delta i utformningen av just denna kanal för kommunikation. 

    Uteblir svaren, fråga igen. Uteblir svaren, fråga igen! Uteblivna svar eller engagemang kan vi aldrig skylla på den vi frågar utan på egen oförmåga att ställa frågan kreativt och rätt. Det här MÅSTE vara en levande företeelse och får man synpunkter måste man också visa att och hur man tar dem till sig.

    Precis som det ÄR (visat i studier) att kunder till publika företag inte litar på företag och på reklam, men de litar på andra kunder, så bör det när det gäller myndigheter och kommuner gälla att medborgaren litar mer på en annan medborgare med goda upplevelser, än på kommuners ”propaganda” om sociala medier. Vi som tror vi kan sociala medier och tror oss veta att vi ibland kan tala om för medborgaren vad de egentligen behöver, inte vad de vill ha, måste åtminstone ta klivet tillbaka och börja där DE står. Och hur gör vi det – jo genom att fråga dem!

    • Jag skulle inte kunna hålla med mer :-p

      Fråga mig vad jag tog upp för någon timme sen på Informationskontoret här i Katrineholm :-p

      Tyvärr tror jag att det kan behövas tid för förvaltningar att vara redo för att verkligen ta till sig synpunkter fullt ut. Därav föds i vissa fall en osäkerhet eller rädsla av att verkligen gå ut och fråga och man fastnar istället vid skrivbordsprodukter.

      Ett av de viktigaste uppdragen som vi som tror oss veta en del om sociala medier har, det är att övertyga andra om att det inte är farligt när kreativiteten får flöda och synpunkter (oavsett om de är positiva eller negativa) kommer till tals.

  7. Jag tillåter mig att komma med ett enkelt förslag. Gruppen Katrineholms kommun innehållet idag 712 fans. Diskussionen innehåller 4 (fyra !!) ämnen. På loggen förekommer ENSTAKA kommentarer och enstaka tummen upp – gillar. HUR kan man få varje fan av dessa 712 att ställa var sin fråga eller starta upp varsitt diskussionsämne? Jag skulle verkligen fundera på en strategi för det. OM jag hade 712 fan på en sida som handlade om mitt företag, skulle jag se den enorma potentialen i just detta faktum. Jag är HELT övertygad om att varje fan som finns där, är en kreativ och engagerad person, som vill både sitt eget, sina med-medborgares och Katrineholms bästa, det är min utgångpunkt. Vilka hinder finns för att de inte vill, kan eller behöver delta och bidra i diskussionen, kommunikationen och socialicerandet? Javisst – MÅNGA får information om Katrineholm, men Katrineholm behöver information från dem! Fråga mig och jag lovar, jag ska både ställa en fråga och starta upp ett diskussionsämne, men då återstår 711 – go for it!

  8. Någont sent men ska du kanske till Kiviks Marknad på måndag? Tänkte nämligen marknadsföra min nya butik men vet inte hur jag bör göra det bäst.. Överväger affisher men är rädd att många kastar dem. Någon idé?

Lämna en kommentar