Cykeltur Dag 9: Sjötofta – Ulricehamn – Falköping

Föga överraskande vaknade jag på samma ställe som jag somnade på igår och lika föga överraskande var platsen och naturen lika vacker som då. Men av någon anledning ville inte cykelglädjen infinna sig riktigt. Jag hade avslutat med en krävande uppförsbacke igår och jag visste ju att jag var i Sjuhäradsbyggden, ett område som inte direkt har ryktet att vara väldigt platt. Cykeldatorn förutspådde också mycket följdriktigt stigningar på totalt över 1.000 meter under dagens etapp. Nu, efter mer än en vecka med etapper på över 100 km per dygn kändes den utmaningen, ja… utmanande.

Men ack så fel både jag och cykeldatorn hade i våra fördomsfulla antaganden. Efter mindre än en mil på erkänt backiga vägar ledde nämligen skyltningen in på en cykelled mot Ulricehamn. Eftersom Ulricehamn låg ungefär halvvägs på dagens etapp följde jag för ovanlighetens skull skyltningen och leddes in på en gammal banvall som hade asfalterats och gjorts om till cykelbana.

Jag brukar försöka undvika att cykla längs banvallar, eftersom vägarna ofta är gamla servicevägar av minst sagt tvivelaktig kvalité. Men så var inte fallet med den här banvallen.

Det visade sig att jag utan att planera för det eller ens veta om vägens existens hade kommit in på Sjuhäradsrundan, en cykelled på 15 mil som invigdes så sent som i maj 2013 och som knyter ihop Borås, Tranemo, Ulricehamn och Svenljunga.

Naturen längs vägen var mycket vacker och mer omväxlande än vad jag hade tänkt.

Till skillnad från många andra cykelleder var skyltningen exemplarisk. Vid varje korsning fanns tydliga markeringar och vid infarten till varje något större by/samhälle/stad fanns dels en karta över samhället med en tydlig markering av vilka vägar som var lämpade för cykling och dels information om vilka ”cykelnära tjänster” som erbjöds i samhället, som t.ex. camping, vandrarhem, restaurang, inköpsmöjligheter etc.

Vid större korsningar fanns även tydliga cykelanpassade vägskyltar med kilometerantal. Här har några verkligen tänkt till i samband med planering och genomförande av leden.

Min glädje över att se en till synes verkligen genomtänkt cykelsatsning tog dock inte slut med dessa konstateranden. Längs vägen fanns gott om rastplatser med bänkar och bord, toaletter fanns utmarkerade med jämna mellanrum och i Månstad fanns till och med en dusch, speciellt för cykelleden.


Med snabba tramptag fortsatte jag längs leden till Ulricehamn, där en kort paus stundade. Eftersom jag skulle fortsätta norrut var det dags att vinka hejdå till Sjuhäradsleden som här svänger västerut mot Borås. Jag satt och konsulterade kartmaterialet i både telefon (där jag har den senaste officiella digitala Friluftskartan) och cykeldator (där jag har den senaste Friluftskartan av Garmin).

Nu skulle det allt bli lite jobbigare. Antingen ut på riksvägen som var ganska så tungt semestertrafikerad – eller upp-och-ner på lite mindre vägar.

Men historien upprepar sig. Ack så fel både jag, telefonen och cykeldatorn hade. Det visade sig nämligen att gamla banvallen mellan Ulricehamn och Falköping redan år 2007 hade asfalterats och gjorts om till cykelled. Vilket förvånade mig. Inte att banvallen hade gjorts om till en cykelled, utan att det officiella kartmaterialet som vi kunder tvingas punga ut tusentals (!) kronor för inte innehåller aktuella cykelleder. Att en led från 2013 inte är med kan jag acceptera. Det tar ett tag att uppdatera kartor. Men en väg som är åtta år gammal? Hallå?!?

I Hög (tror jag, jag glömde anteckna ortsnamnet) har en gammal hållplats för tåget bevarats och återuppbyggts. Till glädje för förbipasserande cyklister.
Nåväl. Även avsnittet på banvallen mellan Ulricehamn och Falköping höll mycket hög kvalité, om än skyltning och rastmöjligheter var klart mer sparsamma.

På sina håll blev naturen lite mer monoton när det på raksträckor gick kilometer efter kilometer genom skog. Det är dock gnäll på hög och orättfärdig nivå. Bara det att kunna cykla utan större backar och helt utan att bli omkörd av unga män (ja, nästan uteslutande män) i sina statussymbolbilar med en högsta tillåtna säkerhetsavstånd på femton centimeter eftersom de ju måste visa vem som äger vägen, ja, bara det är värt mycket.

En bilfri bilfri dag med största utmaningen att väja för sniglar som inte riktigt hinner fly undan framdundrande cykeldäck.

Vad som skulle bli turens mest backiga etapp blev på så vis turens minst backiga och hittills snabbaste.

För att fira det blir det vilodag i morgon, turens första och enda. Alltid finns det någon anledning för att lata sig.

Dagens statistik:

Distans Tid Snitthastighet Stigning
idag 100,54 km 4:44:30 21,2 264
totalt 975,69 km 54:37:54 17,86 5829

 

 

Facebook Comments

1 tanke på “Cykeltur Dag 9: Sjötofta – Ulricehamn – Falköping

Lämna en kommentar