ADHD. En liten handbok.

Igår kom diagnosen: ADHD, störningar i autismspektrat och recidiverande depression. — ADHD som kärna.

Jag kommer säkerligen återkomma till den där diagnosen många, många gånger, men en god vän bad mig att redan nu ge lite anvisningar. Här är de:

10 saker du behöver veta om ADHD

Jag glömmer saker, även viktiga saker. Det finns en myt som säger ”Om det är bara tillräckligt viktigt, så kommer du ihåg det”. I min värld av ADHD är det inget annat än just en myt. Mitt arbetsminne fungerar inte på samma sätt som ditt. Att jag glömmer saker betyder inte att jag inte bryr mig. Eller att det inte är viktigt för mig. Det bara försvinner. Puff, väck.
Om du ringer mig och vi kommer överens om att jag ska ringa tillbaka, så finns det en viss chans att jag verkligen ringer tillbaka. – Så länge det inte händer något annat längs vägen. Om min hjärna blir upptagen med en annan fråga (gärna en komplicerad sådan som jag kan försjunka i), så är det kört. Att ringa tillbaks till dig försvinner ur skallen min. Nuet ersätts med ett nytt nu som ersätts med ett nytt nu som ersätts med ett nytt nu. Det är därför jag har så många oavslutade projekt. – Inte för att jag inte bryr mig. Utan för att det är så det funkar, i min värld av ADHD.
Det finns såklart en enkel lösning: jag skriver lappar och listor som är tänkta att påminna mig om det jag behöver göra. När det gäller mitt jobb, så fungerar det alldeles utmärkt med dessa listor (tror jag, i alla fall?), när det däremot gäller privata frågor, så försvinner orken. — Tyvärr finns det än så länge inga lappar som påminner mig om att titta på de lappar som ska påminna mig om att titta på lapparna som ska påminna mig om det jag borde göra just nu.

Jag är inte korkad. Kanske raka motsatsen. Under en neuropsykiatrisk utredning görs otaliga tester, däribland intelligenstester för att se om det helt enkelt finns patologiska problem med hjärnan. Eller klassiska intelligensproblem. Låt mig berätta en hemlighet: det finns inga sådana.
”Riktiga” IQ-tester (dvs den typen som inte finns på Aftonbladet), delas upp i fyra olika områden: bild, ord, snabbhet och arbetsminne. Utan att vilja skryta: när det gäller de första tre ligger jag på den nivån som i vart fall min shrink kallar för ”geni”. När det gäller arbetsminnet ligger jag däremot ”endast” knappt över genomsnittet.
Det är den stora skillnaden mellan dessa olika områden (182 när det gäller bild/fantasi, 178 när det gäller ord/logik – men ”endast” 102 när det gäller arbetsminne) gör att det finns problem. Om man normaliserar min intellekt till genomsnittsnivå hade jag haft 100 vad gäller bild (det är 100 som är genomsnittet, per definition). Det hade inneburit att IQ-värdet för arbetsminnet hade legat på ynka 20. En nivå som ligger någonstans mellan potatis och varmkorv. hade jag haft rejäla problem.

Ha tålamod när jag ställer frågor. När jag ställer många frågor. Och när jag ställer frågor som du tycker är konstiga. Jag är varken korkad eller arrogant, jag försöker förstå. Förstå på riktigt. Mitt perspektiv är inte nödvändigtvis samma perspektiv som ditt. Min kreativitet och sättet som min hjärna funkar på, gör att jag ser andra kopplingar än de du ser, vilket gör att det kan uppstå en hel del missförstånd. Men å andra sidan medför det också att vi kan komma till helt nya och intressanta slutsatser.
Det kanske inte är så konstigt att sådana här helt okända personer som Abraham Lincoln, John F Kennedy, Galileo, Pablo Picasso, Vincent Van Gogh, Walt Disney, Leonardo Da Vinci, Albert Einstein, Thomas Edison, Steven Spielberg och även Cher och Whoopi Goldberg antas ha haft ADHD. De har kunnat se mönster och kopplingar som var osynliga för andra. Och alla har varit så där mer än lagom ”udda”.

Jag vill göra rätt för mig. Jag vill göra det på ett bra sätt. Det bästa sättet, till och med. Under åratal har jag haft svårt med helt vanliga sysslor. Det spelar ingen roll om det gällde arbete i skolan, hemmet eller på jobbet. Jag vill göra mitt bästa. Ibland, så blir det inte så. Men jag försöker. Och att det ibland inte klaffar är frustrerande. Extremt frustrerande.

ADHD är ingen ursäkt. Jag borde inte använda det som en ursäkt – och det borde inte du heller. ADHD är ett verkligt funktionshinder. Jag glömmer saker, är impulsiv, agerar utan att tänka, tappar bort saker, är ouppmärksam och bearbetar ibland (nåväl, ganska så ofta) information på ett lite (?) ”udda” sätt. Jag har inte valt att fungera på det här viset och ibland skulle jag inte vilja vara annat än ”normal”. Det som diagnosen medför är inte att jag kan luta mig tillbaka, bete mig hur som helst och sedan vifta med den vita ADHD-flaggan. Det som diagnosen medför är istället att jag kan enklare adressera och förändra problemen som jag har, med eller utan diagnos.

Jag behöver hjälp för att lyckas, något som ibland är väldigt svårt för mig att acceptera. Jag vill inte behöva be om hjälp. Ibland känner jag mig korkad när jag inte klarar ens enkla sysslor utan extern hjälp som tvingar mig att hålla fast vid uppgiften. Förstå gärna det och ha tålamod. Än bättre: erbjud gärna hjälp så att jag inte behöver fråga hela tiden. Där blir det hela dock perverst: att behöva hjälp får mig att känna mig otillräcklig. Därför händer det mer än sällan att jag tackar nej till hjälp. Vilket inte innebär att jag inte skulle behöva hjälp ändå. Låter konstigt? – Försök att förstå hur det känns, då…

Om jag beter mig konstigt, berätta det gärna. För MIG. Vi som har ADHD är inte som alla andra barn. Vi tänker annorlunda, vi glömmer, vi agerar annorlunda. Det innebär många nackdelar, men även en sjuhelvetes många fördelar. Faktum kvarstår: annorlunda är det. Skämta helst inte med andra om det om jag beter mig på ett konstigt sätt – utan berätta det för mig. Privat. Öga till öga.

Förklara exakt vad du förväntar dig av mig. Om du ger mig ett uppdrag, så har det inga gränser. I min vackra värld av ADHD betyder orden ”kan du diska” inte samma sak som för dig. Att diska är en intressant och komplex handling som kan utföras på många nya kreativa sätt. Nya diskningsmetoder kan uppfinnas och mänsklighetens alla diskningsproblem kan lösas. Resultatet blir att den smutsiga disken står kvar. – Det är nog inte riktigt det du menade när du bad mig om att diska. Men det kan mycket väl vara det jag hörde, när du sa det…

Att lära dig om ADHD kan vara det bästa sättet att hjälpa mig. Läs på om ADHD. Det är ett neuropsykiatriskt funktionshinder som är lika verkligt som ett rent fysiskt funktionshinder. En person med diabetes behöver sin behandling. Jag behöver min. Svårare än så skulle det egentligen inte behöva vara.
Jag har förstått att det inte alltid är enkelt att förstå just psykologiska och psykiatriska problem och utmaningar. Hjälpmedelsinstitutet har tagit fram vad de kallar för ”Kognitionssimulatorn”. De skriver själva:

Välkommen att testa vad ett kognitivt funktionshinder kan innebära!

I Kognitionssimulatorn kan du påverka upplevelsen av det som händer i ett klassrum på ett sätt som liknar upplevelsen för personer med ADHD, aspergers syndrom eller dyslexi.

Kognitionssimulatorn visar en simulering av ett klassrum där en högstadieklass genomför en lektion i svenska. Lektionen innehåller en diktamen och en övning i läsförståelse.

Obligatoriskt för mina nära och kära, även om det tar en halvtimme och även om simulatorn endast omfattar en viss del av hela problembilden. Testa hur jag har det. Här.

Trots att jag har ADHD, så är jag inte ADHD. Jag är en mänsklig varelse. Jag har drömmar, förhoppningar och förväntningar. Behov. Jag vill vara omtyckt och accepterad. Jag vill känna mig nöjd med mig själv. Allt det där är lika viktigt för mig som för någon annan. – Det kanske är till och med viktigare för mig än för många andra: Självförbråelser över bortglömda saker, tankar och idéer är bara förnamnet. Sådana som jag är experter på att klanka ner på oss själva. Om inte självbilden ska behöva stanna på minusnivån behöver vi andra som säger att vi duger ändå.

Trots att det händer mer än sällan att jag glömmer bort att ringa tillbaka.
Trots att det händer mer än sällan att mitt liv är mer kaos än ordning.
Trots att det händer att jag agerar rentav idiotiskt för att gömma mitt dåliga samvete.

Men det är ett liv.

Mitt liv.

Facebook Comments

21 tankar på “ADHD. En liten handbok.

  1. Så skönt att du fått en utredning och en diagnos – och en diagnos som inte är så konstig heller!

    Du är en intelligent människa, det visar inte minst denna post på, och du kommer ha så mycket lättare att leva vidare nu när du vet varför saker och ting inte alltid faller på plats som för andra.

    Från min sida en total respekt för hur du tacklat hela denna resa! Du är riktigt riktigt bra!

    Synes snart hoppas jag!

    (och ingen fara om du glömmer att ringa, jag tjatar. 😉

  2. Thomas.

    Hej.

    Det du skriver skulle kunna vara mina ord. Det som skiljer dig från mig (utöver våra kroppar, minnen och erfarenheter) är en ynka siffra. Typ. Ett eller två. Jag hade inte kunnat uttrycka samma sak på ett lika bra sätt. Tvärt om – det hade (och har inte heller) aldrig hänt. Jag tycker det är oerhört starkt att du skriver om detta.

    Visst är det intressant med nått som är en förbannelse och en välsingelse på samma gång?

    Tack!

    Kram, Simon

    • Tack för dina vänliga ord, Simon!

      Jag valde att vara helt öppen med den resan som jag (och många andra!) går igenom, helt enkelt i förhoppningen att även sådana som vi kan få viss förståelse för vår situation.

      Kram tebaks!

      /T

  3. Pingback: 10 saker du behöver veta om ADHD
  4. Pingback: Relativ tystnad
  5. Ibland undrar jag vad som skulle hända om vi alla testades för ADHD. Hur många som skulle få en diagnos. Många tror jag.

    Jag irriterar mig mest på lådan ”normal” – för ingen passar ju i den. Väggarna borde rivas här.

    Men klart verkar vara att de skarpaste knivarna i lådan har någons slags diagnos. Vad säger det om de övriga?

    • Tack för kommentaren, Mary!

      Jag tror inte att det är fler än de ungefär 1-3 procent barn och ca 1 procent av vuxna som uppskattas har ADHD som skulle få en diagnos. Utredningen är ju mycket gedigen, omfattar många, många olika moment – och inte endast ett frågeformulär i Aftonbladet-stil 😉

      Sen håller jag självfallet med om ”normal” eller ”icke-normal”-epitetet. Edward Hallowell, en av de främsta forskarna och publicisterna om ADHD och själv också diagnostiserad, vrider ju på det hela och kallar ”normala” människor för personer med Attention Surplus Disorder. ”Att kunna sitta i timmar med tråkiga uppgifter – vem f*n vill kunna göra det?” 😉

  6. Vilket fantastiskt inlägg! Tack för att du delade med dig. Jag har läst en om ADHD främst pga mina studier, men inget går upp mot en människas egna tankar och erfarenheter. Den beskriver det hela på ett verkligare och personligare sätt (såklart. Det behövde jag.

    Och av vad jag uppfattade under båtresan ut till Tjärö är du en kvickttänkt man med talets gåva (och skrivandets, verkar det)- det var en rolig färd.

    • Tack, Mary!
      Och det där med rolig färd kan jag bara skriva under på. Trots att du blev lite chockad där, ett tag 😉

  7. Hei!

    Det er bevist, vitenskapelig at ADHD er et genetisk overført sykdom! Du må overhodet ikke føle deg mindre verdifull på grunn av diagnosen
    Jeg skriver til deg fordi min sønn hadde ADHD og jeg var så heldig å finne en behandlingmetode som har reddet han.
    Helbrederen heter Mirela Paun. Hun er er internasjonal holistisk terapeut, sjaman. healer, klarsynt, i ett ord , en komplet parapsykolog. Hun har hovedfag i både filosofi og journalistikk med det har ikke noe å gjøre med evner og kunnskap til å helbrede.
    Hun har utviklet Sun (det leses SON på norsk), helbredende metode som er faktisk en samling av terapi – er som har opprinnelsen i eldgamle tider. Alle metodene benytter seg av ren – energi , energien RO ( det leses RÅ på norsk), energi som kommer fra renere deler av Universet og som var dominerende på Jorda for millioner av år siden. I våre dager er vi mest påvirket av Qi energi.
    SUN er metode som hører til kvantefysikken, eller mer nøyaktig til kvantemedicin. De helbredende metodene som benytter RO- energi, er ekstrem kraftige og det fines mange ”pasienter rørt av uhelbredelige sykdommer” som ble reddet..
    Jeg snakker her om energier. Alt er energi og det er pasientens energi som behandles, slik at det forvantles til ren energi. .Det er ikke noe overtroisk i det jeg sier, det er kvantefysikk på det høyeste nivået. Ved hjelp av Energien RO kan DNA forandres.
    Så det er pasienten som behandles, ikke sykdommen. Fru Pauns Blogg og andre steder på Internett hvor hun kan treffes er faktisk et veldig overflodisk bilde av hva Sun – lærdom er. Den viktigste ideen som fremheves er at mennesket skal være frisk og det finnes metoder som kan hjelpe og bidra til dette. Mirela Paun behandler alltid pasienter med ”uhelbredelige” sykdommer. Det er hennes disipler, som er sprett rundt i verden som tar seg av ”helbredelige” sykdommer. Behandlingen foregår på avstand, pasienten må ikke reise noen steder, noe som kan redusere kraftig behandlingens kostnader. I tillegg finnes det ikke bivirkninger. Mirela Paun utfører behandlinger etter å ha hatt adgang til medisinske analyser og diagnosen stilt av medisinsk personell. Hun er en de veldig få menneskene i verden som kan behandle autisme, bl.a.
    Hvis jeg var deg, ville jeg ha tatt en titt på noen av sidene hun kan kontaktes på, Myspace, Facebook på mirelapn@yahoo.com ,http://www.positiveatmosphere.com/my-community/blogs/blogger/Mirela%20Paun .

    Jeg virkelig håper at du blir frisk, fordi jeg vet at det er mulig.
    Lykke til!

    Rodica Sandvik

  8. Tack Thomas, mycket intressant inlägg som får mig att föstå lite bättre varför vi är så olika ibland ;)Vi får utreda öga mot öga hur vi ska använda det på bästa sätt! KRAM!

  9. Tack Thomas.
    Som människa vill man ju göra allt i sin omgivning greppbart – det är nog därför man så lätt bedömmer sin omgivning utifrån ett första intryck. Man vill liksom placera folk i fack, tyvärr.
    Det var svårt att placera dig i nåt fack :-).
    Alla skulle må bra/bättre av att ha en sådan självinsikt som du har. Jag ska börja jobba på min 🙂

    Tack igen, Thomas.

Lämna en kommentar