Att stämma vettet i människor

Igår skrev jag kort om senaste Landstingsfullmäktiges låtsasdebatt. Efter en hel del diskussioner både internt men även med personer utanför Vänsterpartiet Sörmland beslutade vi att överklaga ett beslut vars enda syfte tycks vara att göra livet jobbigare för vissa…

En begäran om laglighetsprövning skickades in i förrigår. Snabbskrivet på spåret, på väg mellan jobb och möten…

Överklagandet

Yrkanden och rättsliga grunder

Landstingsfullmäktige i Landstinget Sörmland har den 13 november 2018 fattat beslut om att i § 24 av fullmäktiges arbetsordning införa ett förbud mot användning av bild- eller filmpresentation som stöd vid ledamöters anföranden.

Jag yrkar att detta beslut, § 124/18 Revidering av fullmäktiges arbetsordning (Diarienummer LS-LED18-2890), alternativt endast den delen av beslutet som avser ändring av § 24 av fullmäktiges arbetsordning, upphävs i enlighet med 13 kap 8 § 1 st. p. 4 kommunallagen.

Som grund för yrkandet anför jag att bestämmelsen strider mot förbudet mot diskriminering vid anordnande av allmän sammankomst i 2 kap. 12 § 2 diskrimineringslagen samt mot artikel 21 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Jag yrkar vidare att Förvaltningsrätten medger inhibition av beslutet.

Slutligen yrkar jag att domstolen fattar beslut om att sekretessbestämmelserna för handlingarna i Bilaga A ska vara tillämpliga även i fortsättningen, oaktat uppgifterna tas in i dom eller slutligt beslut.

Utveckling

Beslutet utgör diskriminering enligt diskrimineringslagen

Förbudet missgynnar personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar

Beslutet innebär att ledamöter i landstinget Sörmland (blivande region Sörmland) inte får använda stöd i form av bild- eller filmpresentation vid anföranden vid fullmäktigemöten. Eftersom ledamöter tidigare har varit oförhindrade att använda visuella hjälpmedel vid sina anföranden innebär beslutet en inskränkning av möjligheterna.

Vid fullmäktigesammanträdet där ifrågavarande beslut fattades, påtalade jag, i egenskap av ledamot i landstingsfullmäktige, på vilket sätt beslutet skapar en onödig tröskel för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar: för många med uppmärksamhetsstörningar är visuella hjälpmedel nödvändiga för att såväl inte tappa tråden i det egna resonemanget – som även för att effektivt kunna följa andras tankegångar och aktivt kunna delta i debatter som initieras av andra.[1] Det tidigare självklara hjälpmedlet fråntas berörda personer nu på grund av den beslutade inskränkningen.

Under överläggningarna föredrog jag även, på vilket sätt jag personligen på grund av mina egna neuropsykiatriska funktionsnedsättningar konkret kommer påverkas negativt av beslutet. Jag vädjade härvid närmast till församlingen att inte fatta ett beslut som uppenbarligen är av men för mig med min funktionsnedsättning.

Missgynnandet utgör åtminstone indirekt diskriminering

Som beskrivet har bestämmelsen som effekt att särskilt missgynna personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (samt personer med hörselnedsättning m.fl.), trots att den i grunden framstår som neutral. En sådan indirekt diskriminerande bestämmelse behöver emellertid inte per definition vara otillåten; såvida bestämmelsen har ett berättigat syfte och de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet, så kan den vara fullt tillåten, jfr 1 kap. 4 § p 2 diskrimineringslagen.

På flera uttryckliga efterfrågningar under överläggningarna har inte några berättigade syften för införandet av begränsningen uppgetts.

En principiellt nödvändig diskussion kring och avvägning av proportionaliteten saknar därför relevans i det här aktuella fallet. Det ligger i sakens natur att när tydliga skäl för införandet av en bestämmelse saknas, så kan bestämmelsen i fråga på intet sätt vara proportionerlig i förhållande till dess ickespecifierade syftet. Även ett efterhandskonstruerat syfte bör inte retroaktivt kunna hela den åtminstone initiala totala avsaknaden av proportionalitet och därigenom leda till en annan bedömning.

Bestämmelsen i fråga torde därmed utgöra åtminstone indirekt diskriminering i enlighet med 1 kap. 4 § p 2 diskrimineringslagen.

Missgynnandet faller under diskrimineringslagens skydd

Fullmäktigesammanträden är enligt 5 kap. 42 § kommunallagen offentliga. De torde därför oproblematiskt falla under diskrimineringsförbudet vid allmänna sammankomster enligt 2 kap. 12 § 1 st. p. 2 diskrimineringslagen.

Den indirekta diskrimineringen omfattas därför enligt min mening av diskrimineringslagens diskrimineringsförbud.

Beslutet strider mot FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning

Utöver att strida mot diskrimineringslagens diskrimineringsförbud anser jag att bestämmelsen strider mot artikel 21 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, hädanefter funktionsrättskonventionen.

Det allmänna ska i offentliga sammanhang godta och underlätta användning av alla tillgängliga medel, former och format för kommunikation som personer med funktionsnedsättning själva valt, artikel 21 b) funktionsrättskonventionen.

Eftersom jag uttryckligen uppmärksammade den beslutande församlingen på vikten att kunna tillgå visuellt kommunikationsstöd, medför beslutet mot bakgrund av det utvecklade att jag medvetet hindras från att använda de kommunikationssätten som jag enligt funktionsrättskonventionen har rätt till och som jag själv är fullt kapabel att bedöma vara fördelaktiga för att minska de negativa effekterna av min funktionsnedsättning. Att min personliga bedömning av min egen funktionsnivå i den delen är avgörande framgår med all nödvändig tydlighet ur konventionstextens ordalydelse ("medel, former och format för kommunikation som personer med funktionsnedsättning själva valt", ibid, min kursivering)

Sammanfattning

Sammanfattningsvis anser jag att förbudet mot användning av bild- eller filmpresentation som stöd vid ledamöters anföranden strider mot diskrimineringsförbudet.

Beslutet bör därför upphävas.

Bevisuppgift

Till styrkande av min egen funktionsnedsättning bifogas utdrag ur psykologutlåtande i Bilaga A [har här av sekretesskäl utelämnats]


  1. Ameli, R., Courchesne, E., Lincoln, A. et al. (1988), Visual memory processes in high-functioning individuals with autism, i Journal of Autism and Developmental Disorders, 1998:18: pp. 601-615

© 2018 Selig.se All Rights Reserved.